I huvudet på Ulrica V

Idag är jag

Lite irriterad på-
Mitt dumma blåmärke jag har på handen sen jag slog handen i en betongvägg. Inte för att det är speciellt stort eller blått men det sitter precis där man vilar handen när man skriver. Det glömmer jag bort hela tiden så klart och blir lika irriterad varje gång jag påminns om det. Note to self-slå inte händer i betongväggar.

Väldigt glad för-
Att min pappa är hemma och mår bra, att mamma mår bra, att pojkvännen mår bra, att vännerna mår bra...ni förstår vad jag menar. Att vi bor i ett land där man kan ha triviala problem som att garderoben är full med kläder men jag har ändå inget att ha på mig.

Hemligt jätteglad för-
Att jag fyller på måndag! Jag kommer alltid älska att fylla år, hur mycket jag än säger att jag inte gör det. I min värld blir man aldrig för gammal för det. Och att så många vill fira mig!

Drömmer om-
Att åka långt långt bort och bada! Thailand vore drömmen just nu. Det blir ju inte bättre av att några storbloggare precis varit där och lagt upp massa fina bilder på sina bloggar.

Nyfiken på-
Vad som rör sig i Heidi Montags huvud. Hon är en av huvudpersonerna i The Hills och skapade senast rubriker när hon genomgick 10 (!) skönhetsingrepp på en och samma dag. Från att ha varit en jättesöt tjej ser hon nu ut som en katt. Senaste nyheten är att hon vill uppgradera sina bröst från en F-kupa till en H-kupa, för att H:et ska stå för Heidi... Och tjejen väger typ en tredjedel av vad jag väger.

Och idag önskar jag

Att vi ska börja inse att hjälp från välbärgade länder alltid behövs. Att vi inte ska vakna varje gång en stor katastrof är ett faktum, även om det självklart är jättebra att vi gör det, men att vi ska förstå att det alltid finns människor som behöver hjälp och att de inte är mindre värda stora kampanjer i tidningar och på bloggar för att de inte drabbas lika plötsligt som andra katastrofområden. Det finns delar av världen där tre fjärdedelar av alla kvinnor har blivit våldtagna och misshandlade, där en våldtäkt är ett mandomsprov för unga män, där unga flickor föder barn alldeles för tidigt och blir allvarligt skadade under förlossningen och sen uteslutna av sina familjer. Eller att det varje dag föds barn med hjärtfel och vuxna som drabbas av hjärtproblem. Jag som själv har varit hjärtsjuk tycker ju att all forskning är jätteviktig och är tacksam för alla som sponsrat hjärtforskning, det är tack vare dem som jag och många av mina vänner lever idag.

Ni förstår vad jag menar, jag hoppas att när situationen i Haiti har blivit bättre, när människor har byggt upp sina hem och börjat kunna klara sig själva igen, då hoppas jag att vi inte glömmer bort dem. Jag hoppas att vi fortsätter ge pengar till hjälporganistioner och forskarteam som gör så mycket men som alltid vill göra mer. Jag hoppas att vi inte tror att vi är `klara`när det här är över.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0