Lonely, I am so lonely...

Jag är notoriskt dålig på att vara ensam. När mina föräldrar är hemma vill jag inget annat än att få rå om mig själv men så fort de åker iväg vill jag att de ska komma hem. Haha jag är tjugoett år gammal och lite mammig fortfarande.

Pojkvännen firar sin pappa kvällen till ära och jag tänkte att det skulle vara skönt att zappa framför tvn, plugga lite, sitta i mina mest slitna mjukiskläder och äta godis men nu när kvällen till sist är här...ja det var inte så roligt som jag trodde.

Det jobbigaste är ju att det finns inget tillfälle som tankarna snurrar så mycket som när man sitter ensam i soffan. Om det är något jag är dålig på så är det att vänta ut saker. När man vet att jag kan inte göra något åt det just nu, det är då jag vill att det ska lösas på en gång. Eller så vill jag fly från det och byta telefonnummer. Det vore också ganska trevligt för tillfället. Men så vet jag att jag absolut inte vill det. Det är verkligen det sista jag vill egentligen. Herregud, jag blir tokig.

Nä nu ska jag sluta klaga, jag är trött som en gnu och snart behöver jag inte vara ensam hemma längre för paranteserna kommer hem! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0