Måndagsblues
Idag var jag grinig. Jag vaknade jättetrött och somnade om, så jag försov mig ordentligt vilket gjorde att morgonen blev kaosartad när jag försökte äta frukost, klä på mig, duscha, hosta och ta min medicin samtidigt. För att göra saken ännu bättre var min monsterfinne inte bara stor utan svart. Kolsvart. Det såg ut som jag hade ett stort utslag i halva ansiktet och inget smink i världen kunde göra det bättre.
Inte hade jag fixat någon present till min pappas födelsedag heller och han fyller år imorgon (!). Inte nog med det, han är helt omöjlig att handla till också. Ingenting blir liksom bra, bara okej. Det enda jag kan komma att tänka på som skulle bli riktigt bra är en Breitlingklocka, något han pratat om så länge jag kan minnas. Men en sån kostar cirkus tjugo tusen så den är lite ovanför min budget.
Nu för tiden går heller inte tunnelbanan hela vägen till t-centralen från där jag bor så att behöva rusa till pendeltåget i Sundbybergs centrum med en enorm väska och lunginflammation gjorde inte alls saken bättre. Och ärligt, finns det något värre än människor i morgonrusningen på t-centralen som inte tänker exakt som jag gör, går i exakt samma takt som jag gör och ska till exakt samma ställe som jag ska till? Att säga att jag var grinig imorse är en underdrift.
I ärlighetens namn var det rätt skönt att vara grinig. Att vara så där lagomt småsur så man får smälla lite i dörrar, sucka lite högre än vad man brukar och bli lite surare än nödvändigt på besökare på jobbet som inte fattar att valutan i Sverige är kronor, inte euro.
Men det är jättesvårt att vara grinig när man jobbar med så gulliga människor som jag gjorde idag, som inte tog illa upp över min avighet utan försökte få mig på bättre humör
Och det är verkligen tokigt svårt att vara grinig när vännerna skickar massa uppmuntrande sms hela dagen.
Och det allra svåraste? Att vara grinig när pojkvännen ler lite mot mig, gnuggar näsan mot min kind och pussar mig lite och säger "blir du lite gladare om du får en chokladboll?"
Så mina planer på att vara grinig idag gick helt i stöpet. Och tur var väl det, det är så mycket roligare att vara glad. Har fortfarande inte hittat en present till pappa men han blir glad för allt. Det är ju en dag imorgon också.
Inte hade jag fixat någon present till min pappas födelsedag heller och han fyller år imorgon (!). Inte nog med det, han är helt omöjlig att handla till också. Ingenting blir liksom bra, bara okej. Det enda jag kan komma att tänka på som skulle bli riktigt bra är en Breitlingklocka, något han pratat om så länge jag kan minnas. Men en sån kostar cirkus tjugo tusen så den är lite ovanför min budget.
Nu för tiden går heller inte tunnelbanan hela vägen till t-centralen från där jag bor så att behöva rusa till pendeltåget i Sundbybergs centrum med en enorm väska och lunginflammation gjorde inte alls saken bättre. Och ärligt, finns det något värre än människor i morgonrusningen på t-centralen som inte tänker exakt som jag gör, går i exakt samma takt som jag gör och ska till exakt samma ställe som jag ska till? Att säga att jag var grinig imorse är en underdrift.
I ärlighetens namn var det rätt skönt att vara grinig. Att vara så där lagomt småsur så man får smälla lite i dörrar, sucka lite högre än vad man brukar och bli lite surare än nödvändigt på besökare på jobbet som inte fattar att valutan i Sverige är kronor, inte euro.
Men det är jättesvårt att vara grinig när man jobbar med så gulliga människor som jag gjorde idag, som inte tog illa upp över min avighet utan försökte få mig på bättre humör
Och det är verkligen tokigt svårt att vara grinig när vännerna skickar massa uppmuntrande sms hela dagen.
Och det allra svåraste? Att vara grinig när pojkvännen ler lite mot mig, gnuggar näsan mot min kind och pussar mig lite och säger "blir du lite gladare om du får en chokladboll?"
Så mina planer på att vara grinig idag gick helt i stöpet. Och tur var väl det, det är så mycket roligare att vara glad. Har fortfarande inte hittat en present till pappa men han blir glad för allt. Det är ju en dag imorgon också.
Kommentarer
Trackback
