"Vänster, vänster, vänster"
För första gången på riktigt riktigt länge så bowlade jag i helgen. Vi samlade ihop ett par kompisar och drog iväg till en bowlinghall vid fridhemsplan och till vår stora skräck upptäckte vi att vi bokat bana mitt under discobowlingen. Vilket egentligen inte var så farligt och med mig i vit tröja behövde vi ingen extra belysning; min tröja reflekterade tillräckligt med ljus. Jag stod ut, så att säga.
Jag hette förövrigt Erika också, enligt bowlingschemat.
Nu är det ju så att jag verkligen inte förstår hur man siktar. Jag vet att man ska titta på pilarna som finns på banan men varje gång jag gör det hamnar klotet mystiskt nog i rännan. Vilket den också gjorde fler gånger än jag någonsin kommer erkänna under första serien. Jag är helt övertygad om att det är telepati som är nyckeln till framgång eftersom varje gång det går bra för mig står jag och mumlar "vänster, vänster, vänster" och nickar lite med huvudet åt det hållet.
Det gick dock bättre för oss allihop så fort ölen och vinet kickade in lite. Det kan även ha hjälpt lite att vår bana krånglade lite så ibland ställdes bara fem käglor upp och det är ju ganska mycket lättare att slå en strike då.
Kvällen var riktigt trevlig med mycket skratt och i hemlighet tycker jag att det är lite roligt att pojkvännen blir så sur varje gång har inte lyckas med ett perfekt kast. Jag börjar spela bättre då och han blir ännu surare. Hehe.
När vi tillslut tröttnade på att banan krånglade så mycket drog resten vidare och drack öl medan jag var tråkig och åkte hem. Men det var välbehövligt och det var riktigt skönt att få krypa ner i sängen. Idag har jag träningsvärk i högerarmen men är fast besluten att inte låta det gå flera år innan jag bowlar igen. Men nästa gång, inte discobowling.
Jag hette förövrigt Erika också, enligt bowlingschemat.
Nu är det ju så att jag verkligen inte förstår hur man siktar. Jag vet att man ska titta på pilarna som finns på banan men varje gång jag gör det hamnar klotet mystiskt nog i rännan. Vilket den också gjorde fler gånger än jag någonsin kommer erkänna under första serien. Jag är helt övertygad om att det är telepati som är nyckeln till framgång eftersom varje gång det går bra för mig står jag och mumlar "vänster, vänster, vänster" och nickar lite med huvudet åt det hållet.
Det gick dock bättre för oss allihop så fort ölen och vinet kickade in lite. Det kan även ha hjälpt lite att vår bana krånglade lite så ibland ställdes bara fem käglor upp och det är ju ganska mycket lättare att slå en strike då.
Kvällen var riktigt trevlig med mycket skratt och i hemlighet tycker jag att det är lite roligt att pojkvännen blir så sur varje gång har inte lyckas med ett perfekt kast. Jag börjar spela bättre då och han blir ännu surare. Hehe.
När vi tillslut tröttnade på att banan krånglade så mycket drog resten vidare och drack öl medan jag var tråkig och åkte hem. Men det var välbehövligt och det var riktigt skönt att få krypa ner i sängen. Idag har jag träningsvärk i högerarmen men är fast besluten att inte låta det gå flera år innan jag bowlar igen. Men nästa gång, inte discobowling.
Kommentarer
Trackback
