Sällskapsresan på Östersundsvis

Hotellfrukosten imorse var grym! Precis så bra som jag föreställt mig och jag är fortfarande lika insnöad på hotellfrukostar som innan. Hittade inga våfflor och blev lite ledsen men fick syn på de enorma tekopparna och kannorna fulla med Brunkullante och blev genast glad igen. Mamma blir alltid lika glad när hon får glutenfritt bröd, vilket egentligen är lite märkligt. När man betalar för ett rum, frukost och har en allergi som jättemånga har, borde inte glutenfritt bröd vara självklart? Det är det inte, tro mig. Min mamma fick en gång "ja men du kan ju äta lasangen" som svar på frågan om vad som var glutenfritt. Lasange är pasta för guds skull.

Hur som, vi satt och kikade på folk under hela frukosten. Bredvid oss hamnade en norsk familj som tydligen väntade på familjen de var i stan här med för de satt och höll två bord halva tiden vi satt där och satt och sa "It´s taken, it´s taken" så fort någon frågade, på svenska, om de kunde sitta där. Så folk blev mer och mer irriterade och muttrade medan jag och mamma satt och flinade. Det hela slutade med att de flyttade när den andra familjen kom och det gjorde ju alla ännu mer irriterade. Haha roligt var det hur som.

Sen åkte vi upp till momma som blev överlycklig av att få åka ner till stan. Jag hade knappt kommit in i rummet innan hon plockat fram vinterskor, satt på sig baskern och var halvvägs ut genom dörren. Min mormor är alldeles underbar. Vi hoppade in i en taxi, åkte ner på stan och fikade på Törners. Momma är som en magnet när det gäller att få kontakt med folk, alla vill prata med henne. En liten grabb på sex månader tyckte att hon var jätterolig samtidigt som hans pappa satt och skrattade åt honom. Sen gick vi runt på stan och letade skor åt henne innan vi åkte upp igen. Det är så tråkigt att åka hem igen, jag önskar att jag kunde få ta med henne hem. Det går så snabbt nu, det märks så tydligt att hon blir äldre. Men när vi är där har vi så roligt! Det hörs hela vägen ut till dagrummet när vi sitter och skrattar och sjunger. Tragiskt nog har jag aldrig sett att någon annan som bor där får besök. Sen finns det en hel del som är fel med äldrevården.

Jag och mamma har precis ätit en tokigt god middag och druckit vin och nu packar vi ihop allt igen. Imorrn tar vi elva-tåget hem till Stockholm igen och min norrlänska kommer försvinna så fort tåget rullar in på perrongen. Frågan är vad som är bäst? :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0