Ulrica V

Det blev en ordentlig tjejdag idag. Mötte upp Anna och Natti vid Åhléns och vi begav oss mot Café Saturnus, caféet med de enorma kanelbullarna och där alla bryter på franska. Vi hann dock inte så långt, i höjd med NK blev Anna knackad på axeln och en lång, ranglig, blond kille presenterade sig för oss. Enligt honom kom han från LA och undrade var de fanns bra barer här i Stockholm.

Enda kruxet var att han verkligen inte lät amerikansk. Han hade inte den där breda dialekten som man alltid får höra på jobbet (can I pay with doooooollars?). Han lät... svensk. Ungefär som jag låter när jag pratar engelska. Och som han frågade oss saker! Jag har nog aldrig blivit så utfrågad av någon jag inte känner, och då är alla telefonintervjuer inräknade. Det var som att han provade en ny raggningsteknik; hundtricket funkade inte, testa att spela utlänning. Sött var det hur som men vi rörde oss vidare rätt fort.

Väl på Saturnus hittade vi Frida som hade hållit ett bord åt oss och vi pratade och pratade och pratade över enorma kanelbullar, morotskakor och sallader. Anna har fler djur än vi kan räkna på gården där hemma, alla har egna personligheter; allt från islandshästen Embla aka Surur Haggur och greyhounden Heidi som är rädd för katten till kattungen Monster som verkligen lever upp till sitt namn. Han hade bland annat bitit Anna i näsan när hon låg och sov och nyst henne i ansiktet. Sånt händer bara Anna.

Ett så bra tjejgäng var vi, det var länge sen jag skrattade så mycket. Frida råkar alltid ut för så mycket roligt på krogen, jag har tokigt mycket funderingar hela tiden. Och Natti, henne är jag så glad att Anna har hittat och jag har fått träffa. För att inte tala om hennes svenska, den är typ bättre än min.

När jag kom hem sen plockade jag upp Cia utanför hennes port och pratade ännu mer. Om allt som är roligt, och tråkigt och jobbigt och...egentligen allt vi kom att tänka på. Och jag blir så glad! Av allt prat idag och allt umgänge. Och kaffe och morotskaka. Och de finaste vännerna.