Today´s gonna be a good day
Det negativa med att ha städat ur garderoben och slängt det mesta är att jag nu inte har något att ha på mig (läs: vill ha på mig). Tricky, very tricky. Så är det ju kallt också, det gör det ju ännu krångligare. Jag har ju ungefär lika bra blodcirkulation som en vampyr så jag fryser mitt i sommaren.
Men nu ska jag sluta klaga, jag har hittat strumpor och det är en bra start :)
Idag ska jag försöka få tag på Frida och tvinga henne att dricka kaffe med mig. Sen ikväll blir det bio med le boyfriend. Och idag startar även sjätte säsongen av The Hills, woho!
Bra dag, mycket bra dag
Mössa kanske? Haha
Men nu ska jag sluta klaga, jag har hittat strumpor och det är en bra start :)
Idag ska jag försöka få tag på Frida och tvinga henne att dricka kaffe med mig. Sen ikväll blir det bio med le boyfriend. Och idag startar även sjätte säsongen av The Hills, woho!
Bra dag, mycket bra dag
Mössa kanske? Haha
Den eviga frågan, right?
Usch vad svårt det är att bestämma sig. Senast igår var jag på en utbildning på ett av mina jobb (har två. typ) och det skulle betyda ett smärre avancemang där om jag gick igenom hela den utbildningen. Samtidigt ska jag gå på en liknande utbildning på mitt andra jobb som också det skulle vara rätt coolt. Eller i ärlighetens namn, liiiite coolare.
Men båda kräver mycket tid och engagemang, plugg och struktur. Och struktur är absolut inte min starka sida.
Det som egentligen snurrar i mitt huvud är alla "tänk om". Tänk om jag skulle misslyckas? Tänk om jag skulle vara riktigt dålig? Är detta verkligen vad jag vill? Vilket av dem är viktigast? Skulle det vara riktigt svagt av mig om jag tackade nej till ett utav dem för att jag är osäker på att jag har tillräckligt med tid? Jag ska ju plugga på SU också, hinner jag det?
Jag vet ju att det i slutändan handlar om att jag måste våga erkänna för mig själv vad det är jag vill göra. Vara lite strategisk samtidigt. För jag vet att jag, om jag bestämde mig för det, skulle klara båda. Eller allt, om man räknar in allt annat som inte är jobbrelaterat. Jag skulle kanske må bra av det också, få bort lite av rastlösheten jag känner nu när jag inte har så mycket jobb. Jag vill bara inte se tillbaka på det och känna att jag gjorde det halvdant för att det skulle se bra ut på CV.t sen.
Funderandet fortsätter.
Men båda kräver mycket tid och engagemang, plugg och struktur. Och struktur är absolut inte min starka sida.
Det som egentligen snurrar i mitt huvud är alla "tänk om". Tänk om jag skulle misslyckas? Tänk om jag skulle vara riktigt dålig? Är detta verkligen vad jag vill? Vilket av dem är viktigast? Skulle det vara riktigt svagt av mig om jag tackade nej till ett utav dem för att jag är osäker på att jag har tillräckligt med tid? Jag ska ju plugga på SU också, hinner jag det?
Jag vet ju att det i slutändan handlar om att jag måste våga erkänna för mig själv vad det är jag vill göra. Vara lite strategisk samtidigt. För jag vet att jag, om jag bestämde mig för det, skulle klara båda. Eller allt, om man räknar in allt annat som inte är jobbrelaterat. Jag skulle kanske må bra av det också, få bort lite av rastlösheten jag känner nu när jag inte har så mycket jobb. Jag vill bara inte se tillbaka på det och känna att jag gjorde det halvdant för att det skulle se bra ut på CV.t sen.
Funderandet fortsätter.
Jag och du och vi och ni och dem och hon och han och den
Jag bryr mig alldeles för mycket. Alltid. Jag bryr mig så mycket att jag ofta blir mer ledsen än personen som var ledsen från början. När Annas pojkvän skulle gestalta mig i charader en gång, då hade jag medkänsla med en bajskorv. Vad säger det liksom?
Om jag kunde skulle jag fysiskt ta all smärta från någon annan och lägga den på mig själv istället. I min värld är det mycket bättre att jag mår dåligt än att någon jag tycker om gör det. Jag kan kontrollera det, hantera det och hur jobbigt det än skulle vara skulle det lugna mig att jag kan göra något åt det. Påverka mig själv. Sådär som jag absolut inte kan göra med någon annan.
För jag har tillslut förstått det. Hur gärna jag än vill kan inte min blotta närvaro få andras problem att försvinna ut i tomma intet. Ibland kan jag hjälpa till, lyssna, prata, stötta. Men en av de människor i mitt liv som betyder mest, han fungerar inte så. Han sluter sig. Och jag sluter mig och känner mig alldeles hjälplös och frustrerad och...innerst inne rädd att det är jag som gjort fel. Jag hatar att göra fel.
Så jag blir självisk, hör av mig hur mycket som helst fastän det är bättre om jag är tyst. Panikrösten är lite starkare än den resonerande rösten i huvudet som säger åt mig att inte hetsa upp mig.
För så ofta gör jag inte fel. Inte så mycket åtminstone. Och absolut inte med mening.
Så till alla vänner som läser detta; förlåt för min oförståelse ibland. Förlåt för att jag har svårt att lämna saker ifred. Förlåt för att jag sluter mig jag också, så att det i slutändan bara handlar om mig. Jag jobbar på det, jag lovar.
Om jag kunde skulle jag fysiskt ta all smärta från någon annan och lägga den på mig själv istället. I min värld är det mycket bättre att jag mår dåligt än att någon jag tycker om gör det. Jag kan kontrollera det, hantera det och hur jobbigt det än skulle vara skulle det lugna mig att jag kan göra något åt det. Påverka mig själv. Sådär som jag absolut inte kan göra med någon annan.
För jag har tillslut förstått det. Hur gärna jag än vill kan inte min blotta närvaro få andras problem att försvinna ut i tomma intet. Ibland kan jag hjälpa till, lyssna, prata, stötta. Men en av de människor i mitt liv som betyder mest, han fungerar inte så. Han sluter sig. Och jag sluter mig och känner mig alldeles hjälplös och frustrerad och...innerst inne rädd att det är jag som gjort fel. Jag hatar att göra fel.
Så jag blir självisk, hör av mig hur mycket som helst fastän det är bättre om jag är tyst. Panikrösten är lite starkare än den resonerande rösten i huvudet som säger åt mig att inte hetsa upp mig.
För så ofta gör jag inte fel. Inte så mycket åtminstone. Och absolut inte med mening.
Så till alla vänner som läser detta; förlåt för min oförståelse ibland. Förlåt för att jag har svårt att lämna saker ifred. Förlåt för att jag sluter mig jag också, så att det i slutändan bara handlar om mig. Jag jobbar på det, jag lovar.
Myspys
Ännu en gång, tre saker som gör mig lite glad så här en septemberkväll
Jag har hittat ett nytt favoritfik! Café Noco heter det och ligger på odengatan. De har american pancakes!
Max kom och hälsade på mig en dag på jobbet i somras. Jag borde tagit med honom hem. Skrutten!
Cia har nu också gett sig in i kampen om kylskåpsdörren på jobbet. Men hon hejar på sitt eget lag
Jag har hittat ett nytt favoritfik! Café Noco heter det och ligger på odengatan. De har american pancakes!
Max kom och hälsade på mig en dag på jobbet i somras. Jag borde tagit med honom hem. Skrutten!
Cia har nu också gett sig in i kampen om kylskåpsdörren på jobbet. Men hon hejar på sitt eget lag
"Vänster, vänster, vänster"
För första gången på riktigt riktigt länge så bowlade jag i helgen. Vi samlade ihop ett par kompisar och drog iväg till en bowlinghall vid fridhemsplan och till vår stora skräck upptäckte vi att vi bokat bana mitt under discobowlingen. Vilket egentligen inte var så farligt och med mig i vit tröja behövde vi ingen extra belysning; min tröja reflekterade tillräckligt med ljus. Jag stod ut, så att säga.
Jag hette förövrigt Erika också, enligt bowlingschemat.
Nu är det ju så att jag verkligen inte förstår hur man siktar. Jag vet att man ska titta på pilarna som finns på banan men varje gång jag gör det hamnar klotet mystiskt nog i rännan. Vilket den också gjorde fler gånger än jag någonsin kommer erkänna under första serien. Jag är helt övertygad om att det är telepati som är nyckeln till framgång eftersom varje gång det går bra för mig står jag och mumlar "vänster, vänster, vänster" och nickar lite med huvudet åt det hållet.
Det gick dock bättre för oss allihop så fort ölen och vinet kickade in lite. Det kan även ha hjälpt lite att vår bana krånglade lite så ibland ställdes bara fem käglor upp och det är ju ganska mycket lättare att slå en strike då.
Kvällen var riktigt trevlig med mycket skratt och i hemlighet tycker jag att det är lite roligt att pojkvännen blir så sur varje gång har inte lyckas med ett perfekt kast. Jag börjar spela bättre då och han blir ännu surare. Hehe.
När vi tillslut tröttnade på att banan krånglade så mycket drog resten vidare och drack öl medan jag var tråkig och åkte hem. Men det var välbehövligt och det var riktigt skönt att få krypa ner i sängen. Idag har jag träningsvärk i högerarmen men är fast besluten att inte låta det gå flera år innan jag bowlar igen. Men nästa gång, inte discobowling.
Jag hette förövrigt Erika också, enligt bowlingschemat.
Nu är det ju så att jag verkligen inte förstår hur man siktar. Jag vet att man ska titta på pilarna som finns på banan men varje gång jag gör det hamnar klotet mystiskt nog i rännan. Vilket den också gjorde fler gånger än jag någonsin kommer erkänna under första serien. Jag är helt övertygad om att det är telepati som är nyckeln till framgång eftersom varje gång det går bra för mig står jag och mumlar "vänster, vänster, vänster" och nickar lite med huvudet åt det hållet.
Det gick dock bättre för oss allihop så fort ölen och vinet kickade in lite. Det kan även ha hjälpt lite att vår bana krånglade lite så ibland ställdes bara fem käglor upp och det är ju ganska mycket lättare att slå en strike då.
Kvällen var riktigt trevlig med mycket skratt och i hemlighet tycker jag att det är lite roligt att pojkvännen blir så sur varje gång har inte lyckas med ett perfekt kast. Jag börjar spela bättre då och han blir ännu surare. Hehe.
När vi tillslut tröttnade på att banan krånglade så mycket drog resten vidare och drack öl medan jag var tråkig och åkte hem. Men det var välbehövligt och det var riktigt skönt att få krypa ner i sängen. Idag har jag träningsvärk i högerarmen men är fast besluten att inte låta det gå flera år innan jag bowlar igen. Men nästa gång, inte discobowling.
And now, something completly different
Egentligen har jag massor att berätta om helgen men jag vet inte var jag ska börja så det får vänta. Istället blir det något helt annat.
Mina föräldrar åkte på en kryssning i mars i år. Från varje plats vi besökte har jag en sån här kaffebild
Jag blev kär i Malaga
Chokladbuffé på The Norweigian Jade
På väg in till Madeira
Min pappa fick en födelsedagstårta när han fyllde år
En liten flicka gömd i en blomrabatt. En av få bilder som fortfarande fanns på minneskortet
En gång för länge sen sjöng jag nationalsången i Sveriges Radio
I somras åkte vi till Fjäderholmarna och gömde oss under ett träd när det började regna
Mina föräldrar åkte på en kryssning i mars i år. Från varje plats vi besökte har jag en sån här kaffebild
Jag blev kär i Malaga
Chokladbuffé på The Norweigian Jade
På väg in till Madeira
Min pappa fick en födelsedagstårta när han fyllde år
En liten flicka gömd i en blomrabatt. En av få bilder som fortfarande fanns på minneskortet
En gång för länge sen sjöng jag nationalsången i Sveriges Radio
I somras åkte vi till Fjäderholmarna och gömde oss under ett träd när det började regna
Ordlös
Anomia betyder oförmågan att formulera ord.
Vad vore jag utan mina ord?
Vad vore jag utan mina ord?
Penseldrag
Ibland önskar jag verkligen att kunde måla. Som Frida kan. Eller Cia.
Jag är bra på andra saker. Men idag, idag målade jag.
Hittade en gammal bild på min mamma och hennes syster. En av de få bilder där jag kan se att jag är lite lik min mamma. Mamma är flickan längst till vänster
Min fina orchide
Det enda jag kan måla är blommor. Jag tycker om blommor
Jag är bra på andra saker. Men idag, idag målade jag.
Hittade en gammal bild på min mamma och hennes syster. En av de få bilder där jag kan se att jag är lite lik min mamma. Mamma är flickan längst till vänster
Min fina orchide
Det enda jag kan måla är blommor. Jag tycker om blommor
Ey kompis
Jag är nog sämsta kompisen ibland. Cia fyllde år för flera månader sen och hon har fortfarande inte fått sin present.
Det är inte det att jag inte fixat någon, jag har hittat en sak jag tror hon blir jätteglad för. Men den ligger här, fortfarande oinslagen.
Men nu så! Mitt nya fixningsdille har satt igång så nu ska den slås in! Och Cia, du får den nästa gång vi träffas. På riktigt.
P.s Jag ville ha en massa mellanrum i mitt förra inlägg men blogg.se bråkar med mig.
Mamma Mia!
Igår spenderade ännu en kväll (och natt) på jobbet. Jag jobbade med Cia så alla förutsättningar fanns för att det skulle bli en riktigt bra kväll. Vilket det blev också, finaste Frida kom förbi med choklad och sen kom pojkvännen och hälsade på. Allt gick bra fram tills ungefär halv ett.
Låt mig förklara. Vi hade alltså ett kvällsevenemang igår. Gästerna fick en fin trerätters middag med ekologiskt vin (typ det enda ekologiska vinet jag smakat som faktiskt går att dricka) och efter det öppnade en bar för de som ville stanna lite längre. Min och Cias uppgift var, som alltid, att hålla lite koll på gästerna, fixa med mickar,
Så blev inte fallet.
Restaurangspersonalen skulle, av någon outgrundlig anledning, byta cd-skiva. Fortfarande klassiskt men ändå. Plötsligt hör Cia, mitt i ett klassiskt stycke, ABBAs Mamma Mia strömma ut ur högtalarna. Mitt i den fina, klassiska, fiolmusik där alla stycken har konstiga italienska namn börjar Agneta och Frida sjunga om hur de är fortfarande är förälskade i en kille som inte behandlade dem så väl men som de verkligen ångrade att de gjorde slut med.
Den spelades bara i några sekunder innan fiolmusiken fortsatte igen och vi var båda helt förbluffade. Ingen vet var den där lilla snutten kom ifrån, skivan var inte ens bränd. Riktigt riktigt märkligt.
Detta gick dessvärre inte obemärkt förbi de kvarvarande gästerna, som uppenbarligen gillade den nya musiken och deras arrangör bad oss spela lite mer "partymusik."
Kvällen slutade med att jag och Cia satt och spelade ABBA medans vår arbetsplats sakta med säkert förvandlades till en kareokebar på en finlandsfärja. Gästerna ville aldrig gå hem och oj så fint det var och oj så bra musik, det var ju så länge man lyssnade på ABBA! "That´s sveeedish you know", hörde jag en man förklara för sin utländska kollega, "the biggest band in sveeeden. Everyone listens to ABBA all the time. Did you see the måååvie Mamma Mia? They´re from sveeeden". Hans kollega såg sådär måttligt imponerad ut.
Så där satt vi, jag och Cia, och tänkte i vårt stilla sinne att värre än så här kan det inte bli. ABBA i all ära, de är grymma, men att behöva spela det mitt i natten och veta att just den "partymusiken" skulle få alla gäster att verkligen stanna till klockan ett var inte alls vad jag hade planerat för en torsdagskväll. Och det blev absolut inte bättre när några medelålders män lossade på slipsarna och började sjunga med.
Tillslut kom vi på att vi kunde köra igång någon radiostation så vi kunde börja rigga ner så smått. En länk till en sida som "spelat musik för ungdomar sen 1997" verkade lagom upphetsande men när vi startade den kom ett entonigt läte ur högtalarna som påminde om en motorsåg. Techno visade det sig. Jag kände mig som en gammal tant när min första tanke var "men är det sånt här man lyssnar på nu för tiden?".
P1 och P2 blev nästa förhoppning men där spelades endast andlig musik
Efter många om och men, och massor av Gimmie Gimmie som gjorde succé igår kväll, spelade vi NRJ tills de
Stackars Cia, hon har jobbat kväll två gånger och varje gång har det blivit massa strul. Men jag lovar, det brukar inte vara så här!
Låt mig förklara. Vi hade alltså ett kvällsevenemang igår. Gästerna fick en fin trerätters middag med ekologiskt vin (typ det enda ekologiska vinet jag smakat som faktiskt går att dricka) och efter det öppnade en bar för de som ville stanna lite längre. Min och Cias uppgift var, som alltid, att hålla lite koll på gästerna, fixa med mickar,
ljudvagnar och ljusbord för underhållning och tal och lite annat smått och gott. Så när middagen var uppäten startade vi en skiva med Corelli, klassisk musik som är så där lagom tråkig att den framhäver konversationen istället för att dränka den, lagom till att baren öppnade. Perfekt tänkte vi, så blir inte gästerna på så mycket partyhumör utan går hem i tid så vi hinner rigga ner allt innan stängningsvakten kommer och därmed också kommer innanför dörren här hemma innan klockan två.
Så blev inte fallet.
Restaurangspersonalen skulle, av någon outgrundlig anledning, byta cd-skiva. Fortfarande klassiskt men ändå. Plötsligt hör Cia, mitt i ett klassiskt stycke, ABBAs Mamma Mia strömma ut ur högtalarna. Mitt i den fina, klassiska, fiolmusik där alla stycken har konstiga italienska namn börjar Agneta och Frida sjunga om hur de är fortfarande är förälskade i en kille som inte behandlade dem så väl men som de verkligen ångrade att de gjorde slut med.
Den spelades bara i några sekunder innan fiolmusiken fortsatte igen och vi var båda helt förbluffade. Ingen vet var den där lilla snutten kom ifrån, skivan var inte ens bränd. Riktigt riktigt märkligt.
Detta gick dessvärre inte obemärkt förbi de kvarvarande gästerna, som uppenbarligen gillade den nya musiken och deras arrangör bad oss spela lite mer "partymusik."
Kvällen slutade med att jag och Cia satt och spelade ABBA medans vår arbetsplats sakta med säkert förvandlades till en kareokebar på en finlandsfärja. Gästerna ville aldrig gå hem och oj så fint det var och oj så bra musik, det var ju så länge man lyssnade på ABBA! "That´s sveeedish you know", hörde jag en man förklara för sin utländska kollega, "the biggest band in sveeeden. Everyone listens to ABBA all the time. Did you see the måååvie Mamma Mia? They´re from sveeeden". Hans kollega såg sådär måttligt imponerad ut.
Så där satt vi, jag och Cia, och tänkte i vårt stilla sinne att värre än så här kan det inte bli. ABBA i all ära, de är grymma, men att behöva spela det mitt i natten och veta att just den "partymusiken" skulle få alla gäster att verkligen stanna till klockan ett var inte alls vad jag hade planerat för en torsdagskväll. Och det blev absolut inte bättre när några medelålders män lossade på slipsarna och började sjunga med.
Tillslut kom vi på att vi kunde köra igång någon radiostation så vi kunde börja rigga ner så smått. En länk till en sida som "spelat musik för ungdomar sen 1997" verkade lagom upphetsande men när vi startade den kom ett entonigt läte ur högtalarna som påminde om en motorsåg. Techno visade det sig. Jag kände mig som en gammal tant när min första tanke var "men är det sånt här man lyssnar på nu för tiden?".
P1 och P2 blev nästa förhoppning men där spelades endast andlig musik
Efter många om och men, och massor av Gimmie Gimmie som gjorde succé igår kväll, spelade vi NRJ tills de
äntligen gick hem. Efter det blev det ännu krångligare när vi skulle senarelägga stängning och behövde massa konstiga koder. Klockan fem i två kom vi därifrån och här hemma var jag först halv tre.
Stackars Cia, hon har jobbat kväll två gånger och varje gång har det blivit massa strul. Men jag lovar, det brukar inte vara så här!
Little miss fix it
Jag har plötsligt fått fixningsdille
Helt plötsligt har jag ordning på mina grejer, jag tittar självmant på lådor och korgar jag kan organisera mina grejor ännu mer i och idag stod jag framför mitt skåp på jobbet och visualiserade hur jag skulle vilja ha det. Och det innehöll drömmar om organiseringsfack jag kan fylla med bra-att-ha-saker och fina bilder att sätta på skåpsdörren. För att inte tala om en fin namnskylt!
Hur som, det jag lyckats ordna idag:
Jag har jobbat. Endast fem timmar dock, men fortfarande. Jag försov mig imorse också men lyckades ändå se ut som en människa när jag kom till jobbet. Förklaring: jag hade kläder på mig, hår som inte såg ut som om jag varit med i kändisdjungeln och jag hade lyckats täcka över alla blämmor i ansiktet. Ha!
Jag har vaxar mig. VAXAT MIG. Kräver ingen mer förklaring.
Jag kom ihåg att köpta expressen med medföljande band från nationalencykopedin utan att någon behövde påminna mig.
Jag fixade sminket som verkligen behövde förnyas. Och ja, lite ytligt så där men jag börjar misstänka att mina finnar härstammar till viss del från förgammalt smink. Så därför: väldigt viktigt.
Jag hann förbi Telia för att kolla upp ett nytt abonnemang som skulle halvera min nuvarande teleräkning. Galet.
Jag fick med min mina kostymbyxor från jobbet hem för att lägga upp dem.
Jag har precis tvättat mina sminkborstar för första gången i mitt liv, något jag också misstänker krävs för att få bukt på min hy.
Så jag är rätt nöjd med min dag. Hann pussa lite på pojkvännen också.
Helt plötsligt har jag ordning på mina grejer, jag tittar självmant på lådor och korgar jag kan organisera mina grejor ännu mer i och idag stod jag framför mitt skåp på jobbet och visualiserade hur jag skulle vilja ha det. Och det innehöll drömmar om organiseringsfack jag kan fylla med bra-att-ha-saker och fina bilder att sätta på skåpsdörren. För att inte tala om en fin namnskylt!
Hur som, det jag lyckats ordna idag:
Jag har jobbat. Endast fem timmar dock, men fortfarande. Jag försov mig imorse också men lyckades ändå se ut som en människa när jag kom till jobbet. Förklaring: jag hade kläder på mig, hår som inte såg ut som om jag varit med i kändisdjungeln och jag hade lyckats täcka över alla blämmor i ansiktet. Ha!
Jag har vaxar mig. VAXAT MIG. Kräver ingen mer förklaring.
Jag kom ihåg att köpta expressen med medföljande band från nationalencykopedin utan att någon behövde påminna mig.
Jag fixade sminket som verkligen behövde förnyas. Och ja, lite ytligt så där men jag börjar misstänka att mina finnar härstammar till viss del från förgammalt smink. Så därför: väldigt viktigt.
Jag hann förbi Telia för att kolla upp ett nytt abonnemang som skulle halvera min nuvarande teleräkning. Galet.
Jag fick med min mina kostymbyxor från jobbet hem för att lägga upp dem.
Jag har precis tvättat mina sminkborstar för första gången i mitt liv, något jag också misstänker krävs för att få bukt på min hy.
Så jag är rätt nöjd med min dag. Hann pussa lite på pojkvännen också.
Hittade två vykort jag ska sätta upp på min skåpsdörr på jobbet. Skruttarna!
Så här såg jag inte ut efter vaxningen. Då var jag smått likblek och skakig :P
Nej nu ska jag ta och sy upp mina byxor!
Wax on, wax off
Idag har jag gjort något jag aldrig skulle göra. Efter jobbet åkte jag till söder och till Hudstylisterna på Söder och vaxade mig. Jag vaxade mig.
Och satan vad ont det gjorde!
Missförstå mig inte, jag är verkligen glad att jag gjorde det. Så här i efterhand då. När jag låg där för några timmar sen var jag absolut inte lika glad att jag skyndat från jobbet för att hinna dit. Just då ville jag hellre hugga mig i benet än fortsätta vaxningen.
Till mitt försvar dock; jag grät inte, jag kved inte och jag skrek inte som killarna i Jackass alltid gör. Jag andades djupt och försökte få krampen i alla kroppens muskler att släppa. Jag var i fullt försvars-mode men sen var det över! Och jag överlevde! Och jag kunde t.o.m gå som en vanlig människa när jag gick därifrån!
Det jag gjorde var att sätta mig på ett fik, beställa en äppelpajsbit och en stoooor latte. Jag började prata med baristan och berättade vad jag precis varit med om (traumatiskt var det) så hon fixade en extra stor latte åt mig och vi bondade över våra smärtupplevelser.
Men jag bokade en ny tid. Och nej jag är inte dum i huvudet. Inte mer än vanligt åtminstone.
Men jag är övertygad om att första gången är som värst. Nästa gång vet jag vad jag ger mig in på och det kommer gå fortare att vaxa. Sa faktiskt både baristan och hudterapeuten.
För att belöna mig själv för att jag klarat det gick jag och handlade nytt smink som jag borde gjort för flera månader sen. Summan av kardemumman är egentligen att idag har jag spenderat pengar. Men det är lite okej att göra när man är tjugo år och nio månader. Faktiskt.
En sak har jag lärt mig
Alla som säger att smärta är en annan form av njutning har uppenbarligen aldrig vaxat sig
I love my job
Blev inget sovande idag heller, sitter och fryser på jobbet just nu. Helt klart värt det dock för jag gillar mitt jobb. Massor. Så mycket att det egentligen inte är min ekonomi jag oroade mig för när jag från början fick få pass i oktober, det var att jag skulle sakna det för mycket. Helt tokigt eller hur? Vissa dagar spyr man ju på det men oftast älskar jag att vara här. Så jag sitter här, trött, frusen och stortrivs.
Och jag får pengar för det.
Och jag får pengar för det.
Sötanosen
Jag har nog världens bästa pojkvän
Till saken hör också att jag var tokgrinig och trött (läs: världens bitch) och han fick ta största smällen. Och vad går han och gör? Ger mig godis. Choklad! Och skriver sötaste lappen som han vet kommer göra mig på bättre humör direkt. Han står t.o.m ut med att titta på bilder på kaniner på blocket hur länge som helst och lyssna på mig när jag tjuter som ett litet barn för att de är så söta.
Ledsen tjejer, men honom behåller jag.
Till saken hör också att jag var tokgrinig och trött (läs: världens bitch) och han fick ta största smällen. Och vad går han och gör? Ger mig godis. Choklad! Och skriver sötaste lappen som han vet kommer göra mig på bättre humör direkt. Han står t.o.m ut med att titta på bilder på kaniner på blocket hur länge som helst och lyssna på mig när jag tjuter som ett litet barn för att de är så söta.
Ledsen tjejer, men honom behåller jag.
American Tune
Att man kan vara så trött! Jag har i och för sig sovit riktigt kasst de senaste dagarna men idag slog den mig riktigt ordentligt. Ont i halsen har jag också. Igen. Jag har ju precis slutat äta dubbla doser penicilin, borde inte alla bakterier dött vid det här laget?
Efter jobbet hittade jag, efter otroligt mycket letande, en halsduk! En ljusgrå, tokmjuk stickad sak som jag nu vägrar ta av mig. Kan man sova i halsduk?
Väl hemma hoppade jag i badet och låg i så länge att hela dag blev så där mormorsrynkig. Nu är jag peelad och insmörjd i hudkräm, håret är tvättat och inpackat, benen är alldeles lena och hela jag är alldeles mjuk. Det är alldeles underbart att få ta hand om sig själv ibland, med mobilen på ljudlös längst ner i väskan. Känns som jag laddat batterierna lite.
Nu sitter jag med en kopp te och lyssnar på vackra Eva Cassidy. Så här får det gärna fortsätta kännas. Länge.
Jag hittade faktiskt två; en i mjuktyg och fint mönster som jag blev lite kär i
Och en kopp till jobbet! En alldeles egen kopp. Nu när jag fått eget skåp kände jag mig redo för en egen kopp :P Planerar att skriva ut en textremsa och fästa runt den med alla smeknamn Rosie har gett mig. Och tro mig, de är många.
Tröttmössa
Hmm, när man försöker använda passerkortet till jobbet för att gå igenom tunnelbanespärren och sen försöker öppna dörren till jobbet med sl-kortet, då är man lite för trött. Tur att jag är ledig imorrn
SM-mästare!
Någon dag för sent tack vare vår internetrouter men Stockholm Mean Machines slog Carlstad Crusaiders i sm-finalen! I stekande sol kollade vi på en riktigt bra match och Erik var grym! Och helt död efteråt.
En riktigt rolig match och jag är grymt stolt över Erik som stod för många av SMMs viktiga tacklingar. Jag känner honom!
Carlstad blev ännu en gång Carlstad Second Placers och jag tyckte verkligen synd om lagkaptenen Jocke Holm som nu förlorat sju finaler på åtta år. Matchspeakern gjorde inte saken enklare heller med "så om det förlorande laget kan komma och ställa sig här framme" och "det förlorande laget får sina silvermedaljer först innan Stockholm kan höja segerbucklan" hehe. Men vi SMM-supportrar jublade ju så klart.
Lagen var riktigt jämna men SMM hade marginalerna på sin sida. Tidigare under säsongen har Carlstad och Stockholm möts två gånger och Carlstad vunnit båda gångerna men, i matchen som räknades, kom Stockholm tillbaka.
Lagen var riktigt jämna men SMM hade marginalerna på sin sida. Tidigare under säsongen har Carlstad och Stockholm möts två gånger och Carlstad vunnit båda gångerna men, i matchen som räknades, kom Stockholm tillbaka.
Bucklan gick för övrigt sönder, knoppen ramlade av under alla fotograferingar. Bästa kommentaren kom från tränarn; "Då är det träning på tisdag igen då grabbar"!
SMM på väg in på Zinkensdamm
Erik i full mundering
Full fart!
Hängivna supportar
Jag var superglad för segern. Så många gånger man suttit där på stenläktare i ur och skur. Way to go Mean Machines!
Full fart!
Hängivna supportar
Jag var superglad för segern. Så många gånger man suttit där på stenläktare i ur och skur. Way to go Mean Machines!
En riktigt rolig match och jag är grymt stolt över Erik som stod för många av SMMs viktiga tacklingar. Jag känner honom!
Happy face!
Här är några saker som får mig att le just nu:
Detta stod i en guidebok om museer i Stockholm
Exakt hur stort var egentligen killens badrum?!
På diskschemat på jobbet finns numera ett litet porträtt av mig som Rosie ritade idag
På kylskåpsdörren på jobbet pågår en kamp mellan alla AIK:are, DIF:are och HIF:are. När jag gick idag såg det så här fint ut men det kommer vara ändrat imorrn. Jag misstänker även att vakterna som låser på kvällarna ställer om magneterna innan de stänger.
På diskschemat på jobbet finns numera ett litet porträtt av mig som Rosie ritade idag
På kylskåpsdörren på jobbet pågår en kamp mellan alla AIK:are, DIF:are och HIF:are. När jag gick idag såg det så här fint ut men det kommer vara ändrat imorrn. Jag misstänker även att vakterna som låser på kvällarna ställer om magneterna innan de stänger.
Internetkrångel
Jag har precis fått in snittsen för detta med att blogga och då tycker vår internetrouter hemma att det är en lämplig tid att sluta fungera. Sabla grej. Dock skall en ny sådan fixas här i dagarna (snälla snälla idag) så jag kan lägga upp lite bilder från sm-finalen igår. SMM vann förövrigt men det är roligare att skriva om när man kan lägga in bilder.
Jag återkommer!
Jag återkommer!
Game day!
Idag, kl 1300 på Zinkensdamms IP, smäller det! Stockholm Mean Machines vs. Carlstad Crusaiders, a.k.a Karlstad Second Placers, gör upp om SM-titeln i amerikansk fotboll.
Kameran är laddad och med nytt minneskort, väskan ska packas (biljetterna, glöm inte biljetterna), frukosten är uppäten så nu kör vi!
Håll tummarna allesammans!
Boom! It´s on!
Photo: [email protected]
Kameran är laddad och med nytt minneskort, väskan ska packas (biljetterna, glöm inte biljetterna), frukosten är uppäten så nu kör vi!
Håll tummarna allesammans!
Boom! It´s on!
Photo: [email protected]
04:14
Tidigt i morse, närmare bestämt kvart över fyra, skickade jag detta sms till pojkvännen:
"Nä tänkte bara se om fot gick flytta :) sover du?"
Vad exakt jag tänkte har jag absolut ingen aning om. Uppenbarligen hade jag ju kommit på svaret till "vad är meningen med livet"? men nu har det gått förlorat. Jag skyller på att det är svårt att skriva med touch-screen när man är trött.
Helt klart bästa smset jag någonsin skickat till någon :)
Inredningsinspiration + rast på jobbet = Wonderful
Så sitter man tillslut på jobbet med en lugn stund mellan allt som måste fixas. Kvällens evenemang är inte alls lika stort som det jag skrev om tidigare vilket välkomnas varmt. Jag har inte ens fått några blåmärken än.
Jag har blivit alldeles insnöad på inredning och omboning! Idag när jag skulle fixa träningsskor (det var världens kö dock så de är fortfarande inte fixade) gick jag in alldeles självmant i två inredningsaffärer precis bredvid. Vanligtvis brukar jag stå ut för mammas skull när vi är ute men nu har jag någon slags nyfunnen kärlek till värmeljushållare (!). Första tecknet på jordens undergång.
Men nu pratar också pojkvännen om att skaffa egen lägenhet och jag har med mycket tjat och möda lyckats få honom att lova att jag ska få bestämma hur han ska ha det. Kommer ju aldrig att hända i slutändan men ändå!
Så frågan är nu vad hur jag ska få honom att släppa tanken på att ha en stor DIF-flagga på väggen och en saccosäck. En kamouflagefärgad saccoksäck.
Om jag fick välja hur min lägenhet skulle se ut skulle den vara ljus; vita väggar och ljust golv. Sen skulle större delen av inredningen vara i ganska neutrala färger som grått, svart och natur så att man kan ha småsaker i starka färger. Lätt att byta ut och förnya. Och så vill jag stora blockljus som står så man faktiskt kan tända dem. Massor av dem.
Just nu kan jag ju bara inreda mitt eget rum och det är inte alls lika roligt. Dags att flytta för att få leva ut mina hönsmammekänslor på riktigt.
Se så fint!
Dunderfrukost
Godmorgon!
Efter en natt med cirkus två timmars sömn är jag rätt mör. Har precis ätit en dunderfrukost och hoppas lite på att den ska få mig att orka dagen. Och kvällen. Och natten blir det ju, ska jobba en lördag som denna och slutar vid ett.
Så nu är tanken att jag ska komma härifrån snart så jag kan fixa nya träningsskor som jag tjatat om i flera dagar nu för att sen ta mig till jobbet. Vad jag vill göra däremot är att få hit pojkvännen och krypa ner i sängen igen, eller promenera in till stan med Frida och dricka en latte på Melqvist vid St Eriksplan. Man har inte druckit en latte om man inte har provat den.
Nej dusch nu! Sen packa allt och inte glömma plånboken som jag gjorde igår och sen bege mig :)
Fixa och trixa
Organisera har blivit mitt andranamn på sistone. Idag tvingade jag in pojkvännen på Granit för att fönstershoppa tidningskorgar och förvaringsboxar och han såg lite ut som en elefant i en porslinsaffär. Lite sött bortkommen också där han stod bland massa grejor han inte riktigt visste vad man hade till. Och nej, vi ska absolut inte flytta ihop.
Jag är alldeles inspirerad, vad jag vill fixa här hemma! Jag ser visioner av fina korglådor att ha en del av min boksamling i, en ny tidningskorg (min nuvarande pallade inte trycket för ett tag sen och gick sönder helt), fina ramar till alla mina nyredigerade bilder och massa annat. Jag kommer ju troligtvis aldrig orka fixa allt jag planerar nu men det var mysigt på något sätt; att gå runt där och peta lite på allt och lukta på pennor. Ingenting luktar bättre än nya blyertspennor.
Jag är alldeles inspirerad, vad jag vill fixa här hemma! Jag ser visioner av fina korglådor att ha en del av min boksamling i, en ny tidningskorg (min nuvarande pallade inte trycket för ett tag sen och gick sönder helt), fina ramar till alla mina nyredigerade bilder och massa annat. Jag kommer ju troligtvis aldrig orka fixa allt jag planerar nu men det var mysigt på något sätt; att gå runt där och peta lite på allt och lukta på pennor. Ingenting luktar bättre än nya blyertspennor.
Nu sitter jag och lyssnar på If a song could get me you av Marit Larsen, en av de mysigaste låtarna någonsin. Jag hörde den första gången när hon spelade den på Nobels fredskonsert för något år sen och blev alldeles förälskad. Åh vad jag tycker om att sjunga med till den! Man blir lite gladare på ett kick.
Nä nu ska jag gå tillbaka till min tekopp och mitt sjungande. Eller vänta, Lars Winnerbäck på tv! Puss!
Wake me up when September ends
Jag är på väg ner i en svacka. En sån där när man är vaken och andas men är ändå inte riktigt där.
Jag kämpar och kämpar för att komma ur det, komma loss men för varje dag så sjunker jag lite mer under vattenytan. Och varje dag blir tillvaron där mer bekväm.
Men jag vill inte vara där. Jag vill vara här, vaken och närvarande och faktiskt känna att det är kallt ute, inte att det är kallt överallt.
Vad som behövs vet jag inte. Jag tror inte att någon kan dra upp mig utan att jag själv verkligen vill. Men det jag hoppas är att man inte ger upp om mig, utan väntar på att jag kommer tillbaka.
För jag kommer tillbaka. Snart. I oktober.
Jag kämpar och kämpar för att komma ur det, komma loss men för varje dag så sjunker jag lite mer under vattenytan. Och varje dag blir tillvaron där mer bekväm.
Men jag vill inte vara där. Jag vill vara här, vaken och närvarande och faktiskt känna att det är kallt ute, inte att det är kallt överallt.
Vad som behövs vet jag inte. Jag tror inte att någon kan dra upp mig utan att jag själv verkligen vill. Men det jag hoppas är att man inte ger upp om mig, utan väntar på att jag kommer tillbaka.
För jag kommer tillbaka. Snart. I oktober.
Lyckorus
Jag lever i ett lyckorus.
Cia och jag var produktiva i förmiddags och letade lägenheter på blocket.
Andra hand så där.
Bara för ett tag.
För att testa.
Och vi hittade så fina lägenheter.
En omöblerad i Hässelbytrakten.
En möblerad nära Globen.
Två treor, med en hyra vi skulle klara av och kunna leva samtidigt.
Bara för ett år eller så.
För att få ta hand om sig själv.
Ha ett stort fat på hallbordet vi kunde slänga nycklarna i.
Och blommor i fönstren som skulle dö för att vi skulle glömma att vattna dem.
Jag tror att hon och jag skulle bli riktigt bra rumskompisar.
Hon är så lätt att prata med.
När folk beter sig underligt.
När jag är alldeles förvirrad.
När man vet att man lever för att hjärtat värker så mycket att det måste vara krossat på riktigt.
När man känner att man lever för att hela kroppen är full av lyckorus att man i just det ögonblicket skulle kunna rädda hela världen.
Just nu är det bara lösa planer.
Vi leker med tanken.
Skickar ut mail till annonsörerna.
Berättar hur skötsamma och ordentliga vi är.
Och vi röker ju inte.
Har inga husdjur.
Jag begraver mig i The Book Thief vi ska läsa för vår bokcirkel men kan ändå inte riktigt släppa tanken.
Jag i en alldeles egen lägenhet.
Cia och jag var produktiva i förmiddags och letade lägenheter på blocket.
Andra hand så där.
Bara för ett tag.
För att testa.
Och vi hittade så fina lägenheter.
En omöblerad i Hässelbytrakten.
En möblerad nära Globen.
Två treor, med en hyra vi skulle klara av och kunna leva samtidigt.
Bara för ett år eller så.
För att få ta hand om sig själv.
Ha ett stort fat på hallbordet vi kunde slänga nycklarna i.
Och blommor i fönstren som skulle dö för att vi skulle glömma att vattna dem.
Jag tror att hon och jag skulle bli riktigt bra rumskompisar.
Hon är så lätt att prata med.
När folk beter sig underligt.
När jag är alldeles förvirrad.
När man vet att man lever för att hjärtat värker så mycket att det måste vara krossat på riktigt.
När man känner att man lever för att hela kroppen är full av lyckorus att man i just det ögonblicket skulle kunna rädda hela världen.
Just nu är det bara lösa planer.
Vi leker med tanken.
Skickar ut mail till annonsörerna.
Berättar hur skötsamma och ordentliga vi är.
Och vi röker ju inte.
Har inga husdjur.
Jag begraver mig i The Book Thief vi ska läsa för vår bokcirkel men kan ändå inte riktigt släppa tanken.
Jag i en alldeles egen lägenhet.
Jag, pojkvännen... och Andreas Wilson
Vi var alla på Harry B James igår och kollade på matchen mellan Barcelona och Inter. Och fast det är lite klichéigt att säga; han var ganska kort i verkligheten. Andreas Wilson menar jag.
Tyvärr blev det ingen seger för Barca men det var kul att vara där och kolla och ännu roligare blev det i takt med att en grupp Barcasupportrar blev mer och mer berusade och trodde tillslut att alla skott mot Inters planhalva var mål. Det tjoades och tjimades rätt mycket :)
Idag tar vi itu med ännu mer högskoleprovspluggande. I ärlighetens namn är jag rätt nöjd med mitt förra resultat så den yttersta udden av paniken finns inte riktigt. Nu känns det mest rätt kul att utmana sig själv till att bli lite bättre. Men usch vad tråkigt det är.
"Det var en bubbla, det här är min verklighet"
Jag är nyklippt och supernöjd! Frisören var så underbart bra, inte bara var hon duktig på att klippa, hon förstod att jag aldrig orkar stå och fixa med håret på morgonen så hon tipsade om grejer jag kan göra som inte betyder att jag måste gå upp en timme tidigare än nu. Och håret är så fin färg och fint klippt och alldeles alldeles...underbart. Jag har t.o.m lockar i håret (!). Självfall som det heter och som aldrig någonsin kommit fram förut.
Efter klippningen mötte jag upp Frida vid Åhléns och vi pratade och pratade och pratade i timmar. Det går så lätt, vi vaknar upp efter ett tag av att halsen värker för att vi pratat och skrattat så mycket. Att hon bodde i Grekland hela sommaren var inte alls roligt men nu är hon äntligen hemma! Och det betyder: massa nattliga äventyr på stan :)
Idag har jag också hittat byxorna jag skrev om i ett tidigare inlägg och de var precis så fantastiska som jag trodde. De sitter som ett smäck som min mamma sa när hon kom hem. Jag har inte ens en tanke på att lämna tillbaka dem.
Oj vilket ytligt inlägg det blev men det behövs ibland. Jag är lite deppig just nu och små saker, som att jag tyckte så mycket om byxorna eller att frisören var grym på huvudmassage, det lyfter mig lite.
Nu väntar middag, sen fotboll me le boyfriend.
Haha kan man ta en seriös bild på sig själv med datorns kamera? Men hårfärgen måste visas för den är så fin :)
The lost symbol
Gick förbi Pocket shop idag och där var den, fortsättningen på Robert Langdons äventyr bland religiösa symboler hemliga brödraskap! Som jag har väntat! Där stod jag, med den inbundna boken i min hand, och lyckades precis hindra mig själv från att köpa den och ta med den hem. Varför? För min väska väger redan alldeles för mycket och jag har inte lyckats lista ut vad det är jag har i den som egentligen väger så mycket.
Jag avskyr verkligen att läsa inbundna böcker, det är som att ha en otymplig tegelsten i handen som man ska balansera samtidigt som man går igenom tunnelbanespärren, läser och dricker seven eleven-latte samtidigt. Och nej, jag vet faktiskt inte hur många gånger jag gått in i folk, pelare eller snubblat över mina egna fötter när jag gjort allt detta samtidigt.
För övrigt kostade boken 299kr och det tyckte t.o.m jag var lite väl dyrt.
Så jag lämnade kvar den och räknar nu ner tills den kommer på pocket och kommer troligtvis tjata om det tills jag läst den :) Men det är ju Robert Langdon!
Bild från www.telegraph.co.uk
Jag avskyr verkligen att läsa inbundna böcker, det är som att ha en otymplig tegelsten i handen som man ska balansera samtidigt som man går igenom tunnelbanespärren, läser och dricker seven eleven-latte samtidigt. Och nej, jag vet faktiskt inte hur många gånger jag gått in i folk, pelare eller snubblat över mina egna fötter när jag gjort allt detta samtidigt.
För övrigt kostade boken 299kr och det tyckte t.o.m jag var lite väl dyrt.
Så jag lämnade kvar den och räknar nu ner tills den kommer på pocket och kommer troligtvis tjata om det tills jag läst den :) Men det är ju Robert Langdon!
Bild från www.telegraph.co.uk
Ekvationer, kaffe, olikheter, procent och största cookien hittills
Ungefär så har min dag sett ut idag. Pluggandet inför högskoleprovet är i full gång och de delar som jag lägger mest krut på är NOG (nog med information) och DTK (diagram, tabeller och kartor). Matte är, som alla vet, absolut inte min starka sida. Någonsin. Svenska- och engelskadelarna känns rätt okej så jag tror att hemligheten till ett bra resultat ligger i att ta sig i kragen och besegra alla de där x:en och y:na som boken kryllar av. Och kartorna, de är inte att förglömma. Jag vet knappt hur långt det är från vår lägenhet till tunnelbanan och jag har gått den tusentals gånger. Jag har mycket att ta itu med.
Jag parkerade mig på Café Saturnus som har de största bullarna jag någonsin sett. Jag berättade om dem för pojkvännen en gång för jättelänge sen, som självklart inte trodde på mig och som stod förbluffad med den enorma bullen i händerna i säkert fem minuter. Goda är de också och absolut inte bra för mina träningsplaner.
Största latten har de också; man får en skål kaffe istället för en kopp och cookien jag åt idag tog upp hela tallriken. Så alla variablar och diagram gav mig inte lika stor lust att spela psykiskt sjuk på västerbron som de brukar. Och efter gårdagens arbete behövdes verkligen kaffe. I mängder.
Försökte hitta kurslitteraturen till kursen som börjar snart också men kvinnan i informationsdisken på akademibokhandeln såg så förvirrad ut när jag läste upp författarens namn och boktiteln att jag misstänker att jag skrivit av det fel. Jakten fortsätter imorrn!
Imorrn är förresten den stora dagen för att få bukt på mitt trollhår! Äntligen. Klockan tio imorgonbitti ska håret färgas och klippas och stylas och allt vad det nu är. Det ska bli så skönt att äntligen göra något för min egen skull, bara för att det får mig att må bra. Efter klippningen ska frisyren visas upp för finaste Frida och det ska drickas kaffe och ätas bullar och jag ska inte ägna en tanke åt att det inte är bra för mina träningsplaner.
Jag hoppas hoppas hoppas att jag hittar på fler roliga saker i veckan. Det är mycket som händer med pluggandet och annat fix och trix så avbrott är varmt välkomna. På söndag är dock biljetter köpta för SM-finalen i amerikansk fotboll där en kompis spelar för Stockholm Mean Machines och jag och Cia planerar full supportermundering med krigsmålning och banderoller. Sen kanske man ska lura iväg pojkvännen och äta crêpês?
Nu ska jag åtminstone krypa ner i sängen. Gonatt!
Dagens latte och kaka, uppätna, och högskoleprovsboken.
YES!
Jag skrev ju förut att jag sökt till en kurs i lingvistik på Stockholms Universitet och jag fick just reda på att....
JAG KOM IN!
Så nu blir det till att handla kurslitteratur också. Åh vad glad jag är!
Dagen efter
Efter att ha burit, släpat, dragit, klättrat, krupit, blivit skrämd från vettet av Cia när hon hittat en gigantiskt stor spindel, brutit av en nagel, svettats, pustat och skickat iväg jobbkostymen på kemtvätt till klockan halv tre på morgonen är jag rätt mör. Nu är det verkligen dags att komma igång med träningen igen!
Kom innanför dörren här strax efter tre och lyckades t.o.m uppbåda så mycket energi att jag tvättade bort sminket och borstade tänderna. Och det har nog aldrig varit så skönt att få komma hem till sin egen säng och sova till man vaknar. Tycker rätt synd om Cia dock som var tvungen att gå upp vid sju igen för att åka till skolan.
Tänkte slänga mig i duschen och sen börja plugga. Usch, jag har verkligen ångest för det där provet men det släpper så fort jag kommer igång. Om jag någonsin kommer igång...
Nä, dags att slå slag i saken! Eller kanske krypa ner i sängen igen...
Nedräkningen har börjat
Så nu är vi ordentligt igång! Jobbar just nu på ett stort kvällsevenemang med 700 gäster så det har varit en del att göra. Nu har vi en lugn stund när alla sitter och äter så jag passar på att plugga. Försöker plugga åtminstone, är alldeles för trött för det så jag sitter mest och stirrar på samma mening i flera minuter.
Det har gått bra än så länge *peppar peppar, ta i trä*. Jag har pekat med hela handen och donderat en hel del och sånt är alltid kul. När jag gick i gymnasiet fick jag höra att jag har en kvinnlig ledarstil och är väldigt medhörlig men den har försvunnit helt på senaste tiden. Nu är det diktatur som är grejen.
Nu har vi cirkus fyra timmar kvar innan vi får åka hem och min kollega sitter just och suckar över min högskoleprovsbok. Jag förstår henne, det måste ju ändå vara det tråkigaste man kan göra; att skriva högskoleprovet. Märkligt nog lockar det fram min vinnarskalle så nu jäklar ska jag slå fjolårets resultat!
Bäst jag börjar plugga.
Det har gått bra än så länge *peppar peppar, ta i trä*. Jag har pekat med hela handen och donderat en hel del och sånt är alltid kul. När jag gick i gymnasiet fick jag höra att jag har en kvinnlig ledarstil och är väldigt medhörlig men den har försvunnit helt på senaste tiden. Nu är det diktatur som är grejen.
Nu har vi cirkus fyra timmar kvar innan vi får åka hem och min kollega sitter just och suckar över min högskoleprovsbok. Jag förstår henne, det måste ju ändå vara det tråkigaste man kan göra; att skriva högskoleprovet. Märkligt nog lockar det fram min vinnarskalle så nu jäklar ska jag slå fjolårets resultat!
Bäst jag börjar plugga.
Livet i the city
Lyckades komma i säng i hyfsad bra tid igår, efter att ha möblerat om mitt rum. Mer exakt, flyttat skrivbordet och ställt det framför fönstret istället. Jag har redan märkt hur mycket bättre jag trivs så här, känner mig som Carrie i Sex and the City när jag sitter och tittar ut genom fönstret och skriver på min macbook samtidigt. Dock kommer inga inlägg och vare sig mitt eller mina vänners sexliv any time soon. Hehe.
Min miniorchide som står framför näsan på mig är min nya favoritblomma.
Nu hade jag tänkt klä på mig och sen åka in mot stan för att kika i affärer och, som sagt, försöka rädda det som räddas kan från mitt minneskort. Håll tummarna will you, jag hoppas verkligen att det funkar! Börjar jobba först vid fyrasnåret och slutar inte förrens halv tre i natt så jag måste nog bunkra upp på lite godis att äta ikväll också. Jag lyckas ju knappt hålla mig vaken så länge när jag är ute och svänger mina lurviga på krogen så det blir till att kämpa ikväll. Ingenting slår ju när jag och en kollega jobbade från fem på eftermiddagen till halv fem på morgonen. Suck.
Nä, ikväll blir det förhoppningsvis lugnt och lite tid över till högskoleprovsplugg. Skulle verkligen behövas.
Ha en bra dag!
Min miniorchide som står framför näsan på mig är min nya favoritblomma.
Nu hade jag tänkt klä på mig och sen åka in mot stan för att kika i affärer och, som sagt, försöka rädda det som räddas kan från mitt minneskort. Håll tummarna will you, jag hoppas verkligen att det funkar! Börjar jobba först vid fyrasnåret och slutar inte förrens halv tre i natt så jag måste nog bunkra upp på lite godis att äta ikväll också. Jag lyckas ju knappt hålla mig vaken så länge när jag är ute och svänger mina lurviga på krogen så det blir till att kämpa ikväll. Ingenting slår ju när jag och en kollega jobbade från fem på eftermiddagen till halv fem på morgonen. Suck.
Nä, ikväll blir det förhoppningsvis lugnt och lite tid över till högskoleprovsplugg. Skulle verkligen behövas.
Ha en bra dag!
Helvetesjävlaskit!
Fan fan fan! Jag tog massor med fina bilder idag på kollonilotten som jag verkigen såg framemot att tanka in i datorn och börja redigera och vad händer? Jo något har hänt med minneskortet så alla bilder är troligtvis borta. Om jag inte vore så kär i min kamera hade jag kastat den i väggen. ALLT ÄR BORTA!
Jag ska svänga förbi Kameradoktorn imorrn innan jobbet och hoppas hoppas hoppas att bilderna går att rädda på något vänster men jag är inte speciellt hoppfull.
Fan också!
Jag ska svänga förbi Kameradoktorn imorrn innan jobbet och hoppas hoppas hoppas att bilderna går att rädda på något vänster men jag är inte speciellt hoppfull.
Fan också!
Fooling myself
Vad man kan lura sig själv ibland! Kom hem vid ett imorse efter att ännu en gång spelat biljard och ätit middag med vännerna och tyckte att det var en jättebra tid att börja städa här hemma. Somnade någon gång vid två där och tackade alla högre makter jag kunde komma på för att jag var ledig idag. Biljarden däremot gick rätt bra, jag och pojkvännen vann över två kompisar två gånger i rad. Två gånger! Vilket egentligen mest var pojkvännens förtjänst men sånt behöver man ju inte prata om så mycket.
Hur som, vaknade vid tio imorse och kände mig så där underbart utvilad, supernöjd för att jag städade så mycket mitt i natten och rätt skadeglad för att pojkvännen och Cia, en av bästa vännerna som var med ut igår, jobbade idag. Hehe. Var alldeles övertygad om att jag fått precis så mycket sömn som jag behövde och att jag skulle vara superpigg hela dagen.
Inte riktigt fallet just nu. Usch vad trött jag är! Men oj vad roligt mitt liv är just nu! Idag har jag och föräldrarna firat födelsedag hos vår gamla granne på deras kolonilott. Den är som en djungel, det är blommor överallt och om den varit lite större hade jag lätt gått vilse. Eftermiddagen har varit så rolig med massa god mat och jättetrevliga människor, även om de flesta pratade mest om fördelarna med att köpa växter på mindre växthus, istället för Plantagen och skillnaden mellan rosor och rosor. För skillnad finns det, ska ni veta! Det är bara vi vanliga dödliga som inte fått ta del av den hemligheten än. Och finns det någon som kan det här med blommor så är det Inger och Anders.
Så det kanske inte är så konstigt att jag nu sitter insvept i en filt, toktrött, med en kopp te och funderar över vad jag har ork att göra. Men nog är det värt det allt. Jag slapp ju faktiskt jobba.
Mys-ullis
Det finns verkligen ingenting bättre ibland än att få komma hem och krypa upp i soffan och titta på Idol, vilket är precis vad jag gör just nu. Jag har till och med letat upp mina absolut äldsta joggingbyxor som min pappa köpte i USA när jag gick i sexan och som nu har så många hål att jag inte är helt hundra på att de kvalificerar som joggingbyxor. Men jag har inte skönare byxor än dessa.
Jobbet räddades av arbetskamraterna, i övrigt var det hemskt segt. Inte ens drog besökarna igång några larm vi var tvungna att springa på så jag har suttit still och ätit kakor och bullar hela dagen. Inte så bra för vikten men tusan vad gott det var!
Efter jobbet hann jag med att träffa pojkvännen en sväng och pussa lite på honom och sen åkte jag hem och parkerade mig i soffan och planerar inte att flytta på mig på ett bra tag. Mys-ullis är mitt nya smeknamn :)
Jobbet räddades av arbetskamraterna, i övrigt var det hemskt segt. Inte ens drog besökarna igång några larm vi var tvungna att springa på så jag har suttit still och ätit kakor och bullar hela dagen. Inte så bra för vikten men tusan vad gott det var!
Efter jobbet hann jag med att träffa pojkvännen en sväng och pussa lite på honom och sen åkte jag hem och parkerade mig i soffan och planerar inte att flytta på mig på ett bra tag. Mys-ullis är mitt nya smeknamn :)
Fröken duktig
På de senaste rasterna på jobbet har jag lyckats med följande:
Anmält mig till en kvällskurs på Stockholmsuniverstitet i lingvistik. Närmare bestämt språkhistoria och språkförändring OCH med största sannolikhet kommit in.
Ringt till SATS om mitt träningskort för hösten. Nu kommer jag också i fortsättningen kunna träna alla dagar i veckan, alla tider, för studentpris. Nice!
Anmält mig och betalat registreringsavgiften för att skriva högskoleprovet i oktober.
Hittat numret till min frisör så jag äntligen kan göra något åt mitt trollhår.
Lyckats få reda på hur man beställer ett nytt bankomatkort.
OCH jag har även hunnit jobba under tiden.
Anmält mig till en kvällskurs på Stockholmsuniverstitet i lingvistik. Närmare bestämt språkhistoria och språkförändring OCH med största sannolikhet kommit in.
Ringt till SATS om mitt träningskort för hösten. Nu kommer jag också i fortsättningen kunna träna alla dagar i veckan, alla tider, för studentpris. Nice!
Anmält mig och betalat registreringsavgiften för att skriva högskoleprovet i oktober.
Hittat numret till min frisör så jag äntligen kan göra något åt mitt trollhår.
Lyckats få reda på hur man beställer ett nytt bankomatkort.
OCH jag har även hunnit jobba under tiden.
Biljard och pizza
Biljard är verkligen inte min grej. Det blir alldeles för mycket att synkronisera med en kö och en boll och så ska man sikta mitt upp i allt. Jag är inte direkt världsbäst på detta med att göra flera saker samtidigt så biljard är nog inte det jag ska satsa på. Sen kan man ju lägga till att jag och pojkvännen är precis lika tävlingsinriktade och blir lika sura när vi förlorar.
Dagen blev till och med bättre än jag trott. Fikat med Linda var jättemysigt och nyttigt på många sätt. Saker jag gått och grämt mig över och som jag varit helt övertygad om varit jättestora kan numera summeras i en mening och ter sig inte alls lika hemskt. Hon har en fantastisk tendens att verkligen säga vad hon tycker utan att vara rädd för vad jag kan tänkas tycka. Med gud vad hon åker på kryssningar! :)
Sedan hittade jag Cia vid Åhléns och vi vandrade runt i stan. Bland annat stirrade vi fascinerat på när en kvinnas hund bajsade precis utanför ingången till åhléns och på den korta stund hon var borta vid ett korvstånd för att hämta en plastpåse vid ett korvstånd hann tre personer trampa i det och en nästan halka. Himla roligt att folk har så bråttom att det enda man ser är tunnelbanenedgången och absolut inget annat. Om ett barn hade legat där, hade man märkt det då?
Lite senare hittade vi le boyfriend som var nyklippt och tjusig. Tydligen hade han fått förklarat för sig av frisören att man behöver minst tre flickvänner för att det ska funka. Turligt nog höll han inte med frisören. Säger han åtminstone :P
Vi begav oss till en biljardhall där jag och Cia förberedde oss på att förlora stort, vilket vi faktiskt inte gjorde. Vi förlorade, men inte stort. Väldigt viktigt det där.
Därefter hamnade vi på en mysig italiensk restaurang och åt pizza utomhus och intalade oss att det minsann var jätteskönt att sitta där. Hösten kommer så fort nu så varje tillstymmelse till sommar håller jag hårt i. Lite märkligt dock att sitta och längta efter tjocka koftor, halsdukar och strumpbyxor när man låtsas att det är sommar.
På vägen hem planerade jag och Cia alla aktiviteter som vi ska dra ihop folk till här framöver. Här ska bowlas och åkas skridskor och bakas pepparkakor för fulla muggar. Kul ska det bli!
Nu sitter jag med en tekopp i ena handen, en bit papper i näsan för att stoppa blodet (jag tror inte ens jag har några slemhinnor i näsan längre) och varvar ner efter en dag som gått i hundratjugo. Och som blev bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig.
090910
Godmorgon!
Jag lyckades vakna jättepigg och glad imorse, har troligtvis rätt mycket att göra med att gårdagen blev så bra och att jag inte jobbar idag och att jag egentligen inte har något jag måste göra.
Planerna för idag är att ta mig in till stan och först möta upp Linda för en mycket mycket mycket försenad fika. Grundtanken var att vi skulle träffats för flera månader sen men något har hela tiden kommit i vägen. Med andra ord kommer vi sitta och fika tills fiket stänger om vi ska hinna ta igen allt.
Sen blir det till att träffa Cia :) Det är verkligen märkligt egentligen hur man kan träffa någon på ett jobb som man klickar så bra med som jag gör med Cia. Sen är det alldeles perfekt att hennes familj hade bestämt sig för att flytta till förorten jag bor i, så nu är vi grannar med tre minuters gångväg mellan oss.
Vi har iallafall beslutat oss för att göra något som även kan räknas som kurerande av min lunginflammation.
Den tionde september 2009 kommer att bli en jättebra dag!
Girliegirl
Det var länge sen jag var så där riktigt tjejig. När jag gick på dagis var min rosa prinsessklänning med spets det enda jag ville ha på mig men sen fastnade jag för fotboll och plötsligt blev benskydd och joggingbyxor mycket mer intressanta.
Och sen har det hängt kvar, vilket resulterat i att vardagsuniformen nu mera är jeans, tjocktröja och sneakers och de enda sminkknep jag kan är hur man sminkar över det värsta av de där blå ringarna under ögonen och hur man döljer den där monsterfinnen på bästa sätt.
Allt det känns rätt bra men en sak har jag fortfarande inte lyckats bemästra. Högklackat.
För finns det något snyggare än ett par riktigt coola killer heels? Eller att göra sig lite längre så man slipper få mjölksyra i nacken när man ska pussa på pojkvännen (haha ja, det får jag faktiskt)?
Problemet är att jag inte kan gå i högklackat. Alls. Jag verkar instinktivt tro att jag måste sätta i hela foten bara för att hälen är högre upp än tårna, vilket gör att det ser ut som om jag går och plaskar i osynliga vattenpölar. Eller har riktigt ordentliga skavsår. Hur jag än försöker kan jag inte gå så där snygg som alla fashionistor man ser överallt på stan.
Nu är frågan hur man löser detta? Universitetet har ju kurser i allt, kan man gå en kurs i detta? "Hur man går i högklackat" 7,5 poäng, det vore ju alldeles perfekt. Studenlitteraturen kunde vara ett par skor med decimeterhög stilettoklack.
Okej, så det är klart sånt inte finns. Men det vore kanske en idé att börja träna? Bara så att man, de gånger man verkligen måste ha högklackat, inte ser ut som en fyraåring i rosa prinsessklänning med spets och mammas för stora klackskor. Även om pojkvännen säkert skulle tycka att det var jättegulligt :).
Och sen har det hängt kvar, vilket resulterat i att vardagsuniformen nu mera är jeans, tjocktröja och sneakers och de enda sminkknep jag kan är hur man sminkar över det värsta av de där blå ringarna under ögonen och hur man döljer den där monsterfinnen på bästa sätt.
Allt det känns rätt bra men en sak har jag fortfarande inte lyckats bemästra. Högklackat.
För finns det något snyggare än ett par riktigt coola killer heels? Eller att göra sig lite längre så man slipper få mjölksyra i nacken när man ska pussa på pojkvännen (haha ja, det får jag faktiskt)?
Problemet är att jag inte kan gå i högklackat. Alls. Jag verkar instinktivt tro att jag måste sätta i hela foten bara för att hälen är högre upp än tårna, vilket gör att det ser ut som om jag går och plaskar i osynliga vattenpölar. Eller har riktigt ordentliga skavsår. Hur jag än försöker kan jag inte gå så där snygg som alla fashionistor man ser överallt på stan.
Nu är frågan hur man löser detta? Universitetet har ju kurser i allt, kan man gå en kurs i detta? "Hur man går i högklackat" 7,5 poäng, det vore ju alldeles perfekt. Studenlitteraturen kunde vara ett par skor med decimeterhög stilettoklack.
Okej, så det är klart sånt inte finns. Men det vore kanske en idé att börja träna? Bara så att man, de gånger man verkligen måste ha högklackat, inte ser ut som en fyraåring i rosa prinsessklänning med spets och mammas för stora klackskor. Även om pojkvännen säkert skulle tycka att det var jättegulligt :).
Hipp Hipp Hurra!
Igår fyllde min pappa år! Det firade vi med tårta. Jag lyckades även hitta en present han blev riktigt glad över, tack och lov för butiken på jobbet!
Nu är jag precis hemkommen från först en mysig fika på stan med bästa vännen och hennes kompis från tyskland, sen middag och fotboll med pojkvännen. Mitt humör som från början varit någonstans i höjd med fotknölarna steg och steg och steg under dagen.
Jag är nog rätt lycklig ändå.
Jag är kär!
Jag har hittat ett par alldeles alldeles underbara chinos från Acne! Vanligvis bor jag i jeans och har haft lite svårt för att känna mig bekväm i andra byxor men efter att ha tvingats ha på mig polyesterbyxor på jobbet i några månader nu har mina vyer vidgats. Jag har inte provat dessa än så jag har ingen som helst aning om hur de är i verkligheten men jag hoppas verkligen att de är lika perfekta som jag tror.
Superfina!
Superfina!
Måndagsblues
Idag var jag grinig. Jag vaknade jättetrött och somnade om, så jag försov mig ordentligt vilket gjorde att morgonen blev kaosartad när jag försökte äta frukost, klä på mig, duscha, hosta och ta min medicin samtidigt. För att göra saken ännu bättre var min monsterfinne inte bara stor utan svart. Kolsvart. Det såg ut som jag hade ett stort utslag i halva ansiktet och inget smink i världen kunde göra det bättre.
Inte hade jag fixat någon present till min pappas födelsedag heller och han fyller år imorgon (!). Inte nog med det, han är helt omöjlig att handla till också. Ingenting blir liksom bra, bara okej. Det enda jag kan komma att tänka på som skulle bli riktigt bra är en Breitlingklocka, något han pratat om så länge jag kan minnas. Men en sån kostar cirkus tjugo tusen så den är lite ovanför min budget.
Nu för tiden går heller inte tunnelbanan hela vägen till t-centralen från där jag bor så att behöva rusa till pendeltåget i Sundbybergs centrum med en enorm väska och lunginflammation gjorde inte alls saken bättre. Och ärligt, finns det något värre än människor i morgonrusningen på t-centralen som inte tänker exakt som jag gör, går i exakt samma takt som jag gör och ska till exakt samma ställe som jag ska till? Att säga att jag var grinig imorse är en underdrift.
I ärlighetens namn var det rätt skönt att vara grinig. Att vara så där lagomt småsur så man får smälla lite i dörrar, sucka lite högre än vad man brukar och bli lite surare än nödvändigt på besökare på jobbet som inte fattar att valutan i Sverige är kronor, inte euro.
Men det är jättesvårt att vara grinig när man jobbar med så gulliga människor som jag gjorde idag, som inte tog illa upp över min avighet utan försökte få mig på bättre humör
Och det är verkligen tokigt svårt att vara grinig när vännerna skickar massa uppmuntrande sms hela dagen.
Och det allra svåraste? Att vara grinig när pojkvännen ler lite mot mig, gnuggar näsan mot min kind och pussar mig lite och säger "blir du lite gladare om du får en chokladboll?"
Så mina planer på att vara grinig idag gick helt i stöpet. Och tur var väl det, det är så mycket roligare att vara glad. Har fortfarande inte hittat en present till pappa men han blir glad för allt. Det är ju en dag imorgon också.
Inte hade jag fixat någon present till min pappas födelsedag heller och han fyller år imorgon (!). Inte nog med det, han är helt omöjlig att handla till också. Ingenting blir liksom bra, bara okej. Det enda jag kan komma att tänka på som skulle bli riktigt bra är en Breitlingklocka, något han pratat om så länge jag kan minnas. Men en sån kostar cirkus tjugo tusen så den är lite ovanför min budget.
Nu för tiden går heller inte tunnelbanan hela vägen till t-centralen från där jag bor så att behöva rusa till pendeltåget i Sundbybergs centrum med en enorm väska och lunginflammation gjorde inte alls saken bättre. Och ärligt, finns det något värre än människor i morgonrusningen på t-centralen som inte tänker exakt som jag gör, går i exakt samma takt som jag gör och ska till exakt samma ställe som jag ska till? Att säga att jag var grinig imorse är en underdrift.
I ärlighetens namn var det rätt skönt att vara grinig. Att vara så där lagomt småsur så man får smälla lite i dörrar, sucka lite högre än vad man brukar och bli lite surare än nödvändigt på besökare på jobbet som inte fattar att valutan i Sverige är kronor, inte euro.
Men det är jättesvårt att vara grinig när man jobbar med så gulliga människor som jag gjorde idag, som inte tog illa upp över min avighet utan försökte få mig på bättre humör
Och det är verkligen tokigt svårt att vara grinig när vännerna skickar massa uppmuntrande sms hela dagen.
Och det allra svåraste? Att vara grinig när pojkvännen ler lite mot mig, gnuggar näsan mot min kind och pussar mig lite och säger "blir du lite gladare om du får en chokladboll?"
Så mina planer på att vara grinig idag gick helt i stöpet. Och tur var väl det, det är så mycket roligare att vara glad. Har fortfarande inte hittat en present till pappa men han blir glad för allt. Det är ju en dag imorgon också.
Pros and cons
Saker som gör mig glad just nu
Att trä om filmen på jobbet är ganska enkelt när man väl lärt sig det men det ger mig fortfarande ett mindre nervöst sammanbrott varje gång jag ska göra det. Efter att ha bett Eddy kolla att allt såg bra ut hittade jag det här på filmschemat. Små saker kan verkligen göra ens dag.
Hittade jordens godaste crepes idag på en promenad i stan med pojkvännen, något t.o.m han höll med om. Vanligtvis kan vi inte tycka samma sak om så vårt liv hängde på det. Ordet "piskatgrädde" borde förövrigt tas med i nästa utgåva av Svenska Akademins Ordlista.
I min nyköpta Cosmopolitantidning hittade jag denna och kunde inte sluta fnissa. En kvarlämnad tampong är ju faktiskt det första tecknet på giftemål, barn, villa och volvo, inte alls att man har en fullt fungerande kropp. Killar är roliga ibland.
Saker som gör mig mindre glad
Min enorma monsterfinne jag fått på kinden. Växer den lite till kan den klassas som en egen kontinent och sitter precis mitt på kinden. Någon annan som tror att ingen kommer titta mig i ögonen imorgon?
Att trä om filmen på jobbet är ganska enkelt när man väl lärt sig det men det ger mig fortfarande ett mindre nervöst sammanbrott varje gång jag ska göra det. Efter att ha bett Eddy kolla att allt såg bra ut hittade jag det här på filmschemat. Små saker kan verkligen göra ens dag.
Hittade jordens godaste crepes idag på en promenad i stan med pojkvännen, något t.o.m han höll med om. Vanligtvis kan vi inte tycka samma sak om så vårt liv hängde på det. Ordet "piskatgrädde" borde förövrigt tas med i nästa utgåva av Svenska Akademins Ordlista.
I min nyköpta Cosmopolitantidning hittade jag denna och kunde inte sluta fnissa. En kvarlämnad tampong är ju faktiskt det första tecknet på giftemål, barn, villa och volvo, inte alls att man har en fullt fungerande kropp. Killar är roliga ibland.
Saker som gör mig mindre glad
Min enorma monsterfinne jag fått på kinden. Växer den lite till kan den klassas som en egen kontinent och sitter precis mitt på kinden. Någon annan som tror att ingen kommer titta mig i ögonen imorgon?
Lungenentzündung
...heter lunginflammation på tyska, enligt deutsch-swediches-woerterbuch.elch.nu, något som jag tydligen dragit på mig. Sabla smittohärd till far man har.
Rosies huskurer
Okej så locket för örat vägrar släppa. Inte ens lite släpper det, det är som att ha ena sidan av huvudet under vatten. HELA TIDEN. På jobbet är det tillräckligt svårt att höra vad folk säger så mitt nuvarande tillstånd gör mig smått knäpp. En liten tröst i det hela är hur komisk hela situationen är, jag sitter i kassan med en glasskiva mellan mig och kunden som försöker prata med mig. Till saken hör att man inte hör något i vanliga fall heller, utan lock för ena örat. För att åtminstone kunna gissa mig till vad den andre personen säger sitter jag för närvarande med mitt vänstra öra tryckt på glasskivan och försöker ha ögonkontakt med personen jag pratar med samtidigt. Om mitt liv vore en film skulle det vara Sällskapsresan och jag skulle spelas av Lasse Åberg.
Som lösning på mina problem har mina arbetskollergor föreslagit diverse olika lösningar, allt från vanliga vedertagna knep till mer ovanliga. Tryckutjämning har jag testat och det enda som händer är att jag känner att jag verkligen har lock för örat, samtidigt som ögonen är på väg att ploppa ut. Fruktlöst.
Ett annat är näsdroppar, något som jag också testat och som än inte funkat.
Sen de lite mer ovanliga. Min arbetskompis Rosie föreslog att jag skulle hacka en halv lök, stoppa in den i en yllestrumpa, trycka den mot örat och sen sova med allt. Hmm. Jag har aldrig någonsin hört något liknande! Löksyran ska tydligen lösa upp locket. Men varför ska den ligga i en yllestrumpa?
Hon nämnde även att jag skulle ta en vitlöksklyfta och trycka in i örat och sova med under natten.
Har jag missat att lök har superkrafter?
Enligt sjukvårdsrådgivningen ska jag köpa kortisonbaserad nässpray och hoppas på det bästa. Om det inte gått över på några dagar till, då kanske man ska börja fundera på att traska ner till vårdscentralen.
Vad tror ni? Nyupptäckta superlöken eller traditionell nässpray?
Som lösning på mina problem har mina arbetskollergor föreslagit diverse olika lösningar, allt från vanliga vedertagna knep till mer ovanliga. Tryckutjämning har jag testat och det enda som händer är att jag känner att jag verkligen har lock för örat, samtidigt som ögonen är på väg att ploppa ut. Fruktlöst.
Ett annat är näsdroppar, något som jag också testat och som än inte funkat.
Sen de lite mer ovanliga. Min arbetskompis Rosie föreslog att jag skulle hacka en halv lök, stoppa in den i en yllestrumpa, trycka den mot örat och sen sova med allt. Hmm. Jag har aldrig någonsin hört något liknande! Löksyran ska tydligen lösa upp locket. Men varför ska den ligga i en yllestrumpa?
Hon nämnde även att jag skulle ta en vitlöksklyfta och trycka in i örat och sova med under natten.
Har jag missat att lök har superkrafter?
Enligt sjukvårdsrådgivningen ska jag köpa kortisonbaserad nässpray och hoppas på det bästa. Om det inte gått över på några dagar till, då kanske man ska börja fundera på att traska ner till vårdscentralen.
Vad tror ni? Nyupptäckta superlöken eller traditionell nässpray?
Sjukling
Jag blev ju sjuk i tisdags förra veckan med massa hög feber och jobbig halsont och allt sånt. Och okej, jag kanske var tillbaka på jobbet och i farten liiiite för tidigt efter att ha fått medicin mot det och jag kanske borde tagit det liiiite lugnare de första dagarna efteråt (läs:inte gått på kräftskiva på jobbet) men nu håller jag på att bli tokig. Jag har lock för ena örat sen tre dagar tillbaka så jag hör ingenting på höger öra samtidigt som det susar i hela huvudet OCH jag hostar som en kedjerökare. Det fina i kråksången är att mamma är precis likadan, minus locket för örat, så vi stör inte varandra åtminstone.
Men dagens första aktivitet blir att ringa sjukvårdsupplysningen ännu en gång och höra vad jag ska ta mig till. Vad tror ni om telefonkön, en-två timmar? Eller kan jag ha sån tur att jag är den enda som ringer så här på morgonen?
Troligtvis inte men hoppet är det sista som lämnar en. I´ll let you know how it goes.
the boyfriend fit
Var ute och shoppade igår med that special someone (eller kungen som han själv önskar att kalla sig i min blogg. Jag har inte riktigt gett med mig.) Jag har fått helt dille på jeans med "boyfriend fit", ni vet jeans som är lite baggiga, som om man snott pojkvännens byxor. Vilket för övrigt var precis vad jag gjorde för några veckor sedan, blev kär och har sen dess letat och letat och letat efter ett par egna.
Så igår blev jag intvingad på Carlings för ett ordentligt sista försök och fick förklarat för mig av expediten att om man vill ha the boyfriend fit, ja då är den enklast att köpa killbyxor. Logiskt och bra.
Och där, i den lilla Carlingsbutiken, hittade jag dem äntligen! Ett par mörka jeans från Diesel som är tokigt snygga och så galet sköna att jag överväger starkt att skippa allt vad tajta jeans heter.
Och det bästa av allt? Det är precis sånna som Herr Speciell vill ha. Men jag hade dem först!
Hmm
Det är svårt att ha en blogg. Jag kan ju inte berätta var jag jobbar, jag kan inte berätta vad vissa heter på riktigt och det här med smeknamn är krångligt.
Frågan är hur man nu löser detta. För det vore väldigt skoj att ha en blogg. Och det vore väldigt svårt att inte nämna vissa när vi umgås så himla mycket. Kanske ska ta till mitt intresse för litteratur och ge alla namn från mina favoritböcker? Det vore precis så perfekt nördigt för mig! Så får det bli!
Nu när allt det är avklarat kan dagen fortsätta. Arbetsdagen börjar vid fyra-tiden, vilket betyder en extra lång sovmorgon. För tillfället ligger jag nerbäddad i sängen och har inga planer alls på att gå upp inom en snar framtid :) Det är något speciellt med att ha lägenheten helt för sig själv och att kunna ligga kvar i sängen med datorn i knät utan att ha dåligt samvete. Det mest ultimata vore dock att ha den där special someone brevid mig och mysa med och pussa lite i nacken.
Nej, nu är det faktiskt dags att gå upp. Funderar på att åka förbi Löplabbet på väg till jobbet och köpa nya träningsskor. Alltid hemskt pinsamt att springa på det där löpbandet men man hittar ju bra skor! Och mina stackars fötter slipper få blåsor överallt :)
Frågan är hur man nu löser detta. För det vore väldigt skoj att ha en blogg. Och det vore väldigt svårt att inte nämna vissa när vi umgås så himla mycket. Kanske ska ta till mitt intresse för litteratur och ge alla namn från mina favoritböcker? Det vore precis så perfekt nördigt för mig! Så får det bli!
Nu när allt det är avklarat kan dagen fortsätta. Arbetsdagen börjar vid fyra-tiden, vilket betyder en extra lång sovmorgon. För tillfället ligger jag nerbäddad i sängen och har inga planer alls på att gå upp inom en snar framtid :) Det är något speciellt med att ha lägenheten helt för sig själv och att kunna ligga kvar i sängen med datorn i knät utan att ha dåligt samvete. Det mest ultimata vore dock att ha den där special someone brevid mig och mysa med och pussa lite i nacken.
Nej, nu är det faktiskt dags att gå upp. Funderar på att åka förbi Löplabbet på väg till jobbet och köpa nya träningsskor. Alltid hemskt pinsamt att springa på det där löpbandet men man hittar ju bra skor! Och mina stackars fötter slipper få blåsor överallt :)
En blogg!
Efter att ha pratat om det, funderat, klagat på att jag inte kommit på något bra namn och tänkt att jag troligtvis kommer tröttna efter en vecka har jag till slut skapat en blogg. Det går inte att hitta på bortförklaringar hur länge som helst. För vad spelar det egentligen för roll om jag slutar efter en vecka? Och mitt namn funkar rätt bra som bloggnamn.
So here goes nothing. En blogg om Ulrica Vikström, 20 år gammal med ett riktigt roligt jobb, otroligt fina vänner, en sån där speciell person som jag tycker om att pussa på och en familj som står mig riktigt nära. En alldeles vanlig och en alldeles ovanlig tjej med andra ord.
