Ulrica V

Och satan vad ont det gjorde!

Missförstå mig inte, jag är verkligen glad att jag gjorde det. Så här i efterhand då. När jag låg där för några timmar sen var jag absolut inte lika glad att jag skyndat från jobbet för att hinna dit. Just då ville jag hellre hugga mig i benet än fortsätta vaxningen. 

Till mitt försvar dock; jag grät inte, jag kved inte och jag skrek inte som killarna i Jackass alltid gör. Jag andades djupt och försökte få krampen i alla kroppens muskler att släppa. Jag var i fullt försvars-mode men sen var det över! Och jag överlevde! Och jag kunde t.o.m gå som en vanlig människa när jag gick därifrån!

Det jag gjorde var att sätta mig på ett fik, beställa en äppelpajsbit och en stoooor latte. Jag började prata med baristan och berättade vad jag precis varit med om (traumatiskt var det) så hon fixade en extra stor latte åt mig och vi bondade över våra smärtupplevelser. 

Men jag bokade en ny tid. Och nej jag är inte dum i huvudet. Inte mer än vanligt åtminstone. 

Men jag är övertygad om att första gången är som värst. Nästa gång vet jag vad jag ger mig in på och det kommer gå fortare att vaxa. Sa faktiskt både baristan och hudterapeuten. 

För att belöna mig själv för att jag klarat det gick jag och handlade nytt smink som jag borde gjort för flera månader sen. Summan av kardemumman är egentligen att idag har jag spenderat pengar. Men det är lite okej att göra när man är tjugo år och nio månader. Faktiskt.