Ulrica V

Jag lever i ett lyckorus.
Cia och jag var produktiva i förmiddags och letade lägenheter på blocket.
Andra hand så där.
Bara för ett tag.
För att testa.

Och vi hittade så fina lägenheter.
En omöblerad i Hässelbytrakten.
En möblerad nära Globen.
Två treor, med en hyra vi skulle klara av och kunna leva samtidigt.

Bara för ett år eller så.
För att få ta hand om sig själv.
Ha ett stort fat på hallbordet vi kunde slänga nycklarna i.
Och blommor i fönstren som skulle dö för att vi skulle glömma att vattna dem.

Jag tror att hon och jag skulle bli riktigt bra rumskompisar.
Hon är så lätt att prata med.
När folk beter sig underligt.
När jag är alldeles förvirrad.
När man vet att man lever för att hjärtat värker så mycket att det måste vara krossat på riktigt.
När man känner att man lever för att hela kroppen är full av lyckorus att man i just det ögonblicket skulle kunna rädda hela världen.

Just nu är det bara lösa planer.
Vi leker med tanken.
Skickar ut mail till annonsörerna.
Berättar hur skötsamma och ordentliga vi är.
Och vi röker ju inte.
Har inga husdjur.

Jag begraver mig i The Book Thief vi ska läsa för vår bokcirkel men kan ändå inte riktigt släppa tanken.

Jag i en alldeles egen lägenhet.