Wake me up when September ends
Jag är på väg ner i en svacka. En sån där när man är vaken och andas men är ändå inte riktigt där.
Jag kämpar och kämpar för att komma ur det, komma loss men för varje dag så sjunker jag lite mer under vattenytan. Och varje dag blir tillvaron där mer bekväm.
Men jag vill inte vara där. Jag vill vara här, vaken och närvarande och faktiskt känna att det är kallt ute, inte att det är kallt överallt.
Vad som behövs vet jag inte. Jag tror inte att någon kan dra upp mig utan att jag själv verkligen vill. Men det jag hoppas är att man inte ger upp om mig, utan väntar på att jag kommer tillbaka.
För jag kommer tillbaka. Snart. I oktober.
Jag kämpar och kämpar för att komma ur det, komma loss men för varje dag så sjunker jag lite mer under vattenytan. Och varje dag blir tillvaron där mer bekväm.
Men jag vill inte vara där. Jag vill vara här, vaken och närvarande och faktiskt känna att det är kallt ute, inte att det är kallt överallt.
Vad som behövs vet jag inte. Jag tror inte att någon kan dra upp mig utan att jag själv verkligen vill. Men det jag hoppas är att man inte ger upp om mig, utan väntar på att jag kommer tillbaka.
För jag kommer tillbaka. Snart. I oktober.
Kommentarer
Trackback
