Mamma Mia!
Igår spenderade ännu en kväll (och natt) på jobbet. Jag jobbade med Cia så alla förutsättningar fanns för att det skulle bli en riktigt bra kväll. Vilket det blev också, finaste Frida kom förbi med choklad och sen kom pojkvännen och hälsade på. Allt gick bra fram tills ungefär halv ett.
Låt mig förklara. Vi hade alltså ett kvällsevenemang igår. Gästerna fick en fin trerätters middag med ekologiskt vin (typ det enda ekologiska vinet jag smakat som faktiskt går att dricka) och efter det öppnade en bar för de som ville stanna lite längre. Min och Cias uppgift var, som alltid, att hålla lite koll på gästerna, fixa med mickar,
Så blev inte fallet.
Restaurangspersonalen skulle, av någon outgrundlig anledning, byta cd-skiva. Fortfarande klassiskt men ändå. Plötsligt hör Cia, mitt i ett klassiskt stycke, ABBAs Mamma Mia strömma ut ur högtalarna. Mitt i den fina, klassiska, fiolmusik där alla stycken har konstiga italienska namn börjar Agneta och Frida sjunga om hur de är fortfarande är förälskade i en kille som inte behandlade dem så väl men som de verkligen ångrade att de gjorde slut med.
Den spelades bara i några sekunder innan fiolmusiken fortsatte igen och vi var båda helt förbluffade. Ingen vet var den där lilla snutten kom ifrån, skivan var inte ens bränd. Riktigt riktigt märkligt.
Detta gick dessvärre inte obemärkt förbi de kvarvarande gästerna, som uppenbarligen gillade den nya musiken och deras arrangör bad oss spela lite mer "partymusik."
Kvällen slutade med att jag och Cia satt och spelade ABBA medans vår arbetsplats sakta med säkert förvandlades till en kareokebar på en finlandsfärja. Gästerna ville aldrig gå hem och oj så fint det var och oj så bra musik, det var ju så länge man lyssnade på ABBA! "That´s sveeedish you know", hörde jag en man förklara för sin utländska kollega, "the biggest band in sveeeden. Everyone listens to ABBA all the time. Did you see the måååvie Mamma Mia? They´re from sveeeden". Hans kollega såg sådär måttligt imponerad ut.
Så där satt vi, jag och Cia, och tänkte i vårt stilla sinne att värre än så här kan det inte bli. ABBA i all ära, de är grymma, men att behöva spela det mitt i natten och veta att just den "partymusiken" skulle få alla gäster att verkligen stanna till klockan ett var inte alls vad jag hade planerat för en torsdagskväll. Och det blev absolut inte bättre när några medelålders män lossade på slipsarna och började sjunga med.
Tillslut kom vi på att vi kunde köra igång någon radiostation så vi kunde börja rigga ner så smått. En länk till en sida som "spelat musik för ungdomar sen 1997" verkade lagom upphetsande men när vi startade den kom ett entonigt läte ur högtalarna som påminde om en motorsåg. Techno visade det sig. Jag kände mig som en gammal tant när min första tanke var "men är det sånt här man lyssnar på nu för tiden?".
P1 och P2 blev nästa förhoppning men där spelades endast andlig musik
Efter många om och men, och massor av Gimmie Gimmie som gjorde succé igår kväll, spelade vi NRJ tills de
Stackars Cia, hon har jobbat kväll två gånger och varje gång har det blivit massa strul. Men jag lovar, det brukar inte vara så här!
Låt mig förklara. Vi hade alltså ett kvällsevenemang igår. Gästerna fick en fin trerätters middag med ekologiskt vin (typ det enda ekologiska vinet jag smakat som faktiskt går att dricka) och efter det öppnade en bar för de som ville stanna lite längre. Min och Cias uppgift var, som alltid, att hålla lite koll på gästerna, fixa med mickar,
ljudvagnar och ljusbord för underhållning och tal och lite annat smått och gott. Så när middagen var uppäten startade vi en skiva med Corelli, klassisk musik som är så där lagom tråkig att den framhäver konversationen istället för att dränka den, lagom till att baren öppnade. Perfekt tänkte vi, så blir inte gästerna på så mycket partyhumör utan går hem i tid så vi hinner rigga ner allt innan stängningsvakten kommer och därmed också kommer innanför dörren här hemma innan klockan två.
Så blev inte fallet.
Restaurangspersonalen skulle, av någon outgrundlig anledning, byta cd-skiva. Fortfarande klassiskt men ändå. Plötsligt hör Cia, mitt i ett klassiskt stycke, ABBAs Mamma Mia strömma ut ur högtalarna. Mitt i den fina, klassiska, fiolmusik där alla stycken har konstiga italienska namn börjar Agneta och Frida sjunga om hur de är fortfarande är förälskade i en kille som inte behandlade dem så väl men som de verkligen ångrade att de gjorde slut med.
Den spelades bara i några sekunder innan fiolmusiken fortsatte igen och vi var båda helt förbluffade. Ingen vet var den där lilla snutten kom ifrån, skivan var inte ens bränd. Riktigt riktigt märkligt.
Detta gick dessvärre inte obemärkt förbi de kvarvarande gästerna, som uppenbarligen gillade den nya musiken och deras arrangör bad oss spela lite mer "partymusik."
Kvällen slutade med att jag och Cia satt och spelade ABBA medans vår arbetsplats sakta med säkert förvandlades till en kareokebar på en finlandsfärja. Gästerna ville aldrig gå hem och oj så fint det var och oj så bra musik, det var ju så länge man lyssnade på ABBA! "That´s sveeedish you know", hörde jag en man förklara för sin utländska kollega, "the biggest band in sveeeden. Everyone listens to ABBA all the time. Did you see the måååvie Mamma Mia? They´re from sveeeden". Hans kollega såg sådär måttligt imponerad ut.
Så där satt vi, jag och Cia, och tänkte i vårt stilla sinne att värre än så här kan det inte bli. ABBA i all ära, de är grymma, men att behöva spela det mitt i natten och veta att just den "partymusiken" skulle få alla gäster att verkligen stanna till klockan ett var inte alls vad jag hade planerat för en torsdagskväll. Och det blev absolut inte bättre när några medelålders män lossade på slipsarna och började sjunga med.
Tillslut kom vi på att vi kunde köra igång någon radiostation så vi kunde börja rigga ner så smått. En länk till en sida som "spelat musik för ungdomar sen 1997" verkade lagom upphetsande men när vi startade den kom ett entonigt läte ur högtalarna som påminde om en motorsåg. Techno visade det sig. Jag kände mig som en gammal tant när min första tanke var "men är det sånt här man lyssnar på nu för tiden?".
P1 och P2 blev nästa förhoppning men där spelades endast andlig musik
Efter många om och men, och massor av Gimmie Gimmie som gjorde succé igår kväll, spelade vi NRJ tills de
äntligen gick hem. Efter det blev det ännu krångligare när vi skulle senarelägga stängning och behövde massa konstiga koder. Klockan fem i två kom vi därifrån och här hemma var jag först halv tre.
Stackars Cia, hon har jobbat kväll två gånger och varje gång har det blivit massa strul. Men jag lovar, det brukar inte vara så här!
Kommentarer
Trackback
