Hej Ulrica 18 år
Jag satt och tittade igenom årsboken vi gjorde i slutet av trean på gymnasiet. Eller egentligen var det Erik som gjorde den som estetiskt projektarbete och vi skulle alla vara med, på bild, med favoritcitat, you name it. Sen ritade Märtha den fina framsidan och Adam skrev den sista skeppsloggen och den var klar!
Det är alltså två år sedan nu. Jag var alldeles övertygad om att jag var så mogen och vuxen och hade full koll på vem jag var. Så här i efterhand förstår jag ju så klart att jag var så långt ifrån mogen och vuxen jag bara kunde komma. Att jag fortfarande är det. Nu är jag lite mer okej med att fortfarande vara ung och dum, om någon sagt det till mig då hade jag börjat gråta.
Jag önskar dock att jag kunde sagt till Ulrica 18 år att tagga ner lite. Ta inte allt så allvarligt. Det är inte så hemskt som du tror.
Det här är då jag och tjejen med världens största leende som man skymtar i nedre hörnet är bästa vännen.
Det är alltså två år sedan nu. Jag var alldeles övertygad om att jag var så mogen och vuxen och hade full koll på vem jag var. Så här i efterhand förstår jag ju så klart att jag var så långt ifrån mogen och vuxen jag bara kunde komma. Att jag fortfarande är det. Nu är jag lite mer okej med att fortfarande vara ung och dum, om någon sagt det till mig då hade jag börjat gråta.
Jag önskar dock att jag kunde sagt till Ulrica 18 år att tagga ner lite. Ta inte allt så allvarligt. Det är inte så hemskt som du tror.
Det här är då jag och tjejen med världens största leende som man skymtar i nedre hörnet är bästa vännen.
Kommentarer
Trackback
