Ulrica V

Jag fick en pez när jag fyllde år! Jag hade helt glömt bort hur roliga de är!

Idag är min minisöndag! Hela veckan är full av jobb och plugg och allt möjligt roligt så idag var min ligga-i-sängen-hur-länge-som-helst-fast-jag-är-vaken-dag! En sån behöver man ibland.

Men nu är jag äntligen uppe! Lektionen igår var jätterolig, min klass är fylld med trevliga och jätteintressanta människor, för att inte tala om min lärare som inte bara är advokat utan också inbitet aikfan. Bättre än så blir det inte.

Jag har alltid tänkt på advokater som väldigt seriösa, strikta, peka med hela handen-människor men efter två lektioner på SU och de två advokater jag träffat där, som också är de enda jag träffat någonsin, hoppas jag att alla är lika roliga som de är. Två som skojar mer och som pratar mer om allt annat än sitt ämne har jag nog aldrig träffat på. Skoj är det och det gör det värt att stå ut med besserwissern i min klass som jag helst av allt vill kasta suddigum på. Blä.

Idag ska jag iväg och kika på en ryggsäck och nya pennor, det roligaste som finns! Det kan man aldrig göra för ofta!

Toodles!

Fy tusan vad otaggad jag är på att ta mig till universitetet ikväll! Missförstå mig inte, jag älskar vintern och snön men snöstorm? Ingen stor favorit hos mig. Mitt hår fungerar inte heller som modellerna i alla shampooreklamer heller; om jag sätter på mig en mössa blir mitt hår platt, inte så där stort och fint som på tv.

Tanken på att sitta där till tio ikväll är inte heller speciellt uppmuntrande men vad tusan, själva lektionen blir nog kul!

Det är kul att tänka på hur jag var när jag var yngre och gick i skolan. Jag skulle alltid sitta längst fram, prata hur mycket som helst, räcka upp handen hela tiden och var den som var minst intresserad av rasterna. Nu för tiden sitter jag helst längst bak, pratar fortfarande ganska mycket men håller mig ganska mycket för mig själv. Det kanske är dags att ta tillfället i akt att ändra på det nu? Jag kanske ska prata med bordsgrannen för en gångs skull?

Ja okej, så det blev lite konstigt. Det jag menade var att det var en av de roligaste födelsedagarna jag haft någonsin.
Vi var på Koh Phanang och jag som födelsedagsbarn var den enda som hade nog med armutrymme. Mysigt var det och jag hoppas att vi börjar göra det oftare. Jag hade världens bästa kväll!



Tokigt god mat var det!



Så mycket roligt folk! Vi lyckades få ihop 14 personer, tack allihopa! Ni gjorde min födelsedag alldeles fantastisk. Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger men jag är verkligen jättejättejätteglad att ni alla kom! Jag var ganska dålig på att fota under kvällen dock så alla kom inte med på kort. Det ångrar jag idag!



Presenter fick jag också! Många hintar om att jag ska flytta hemifrån, försöker ni säga mig något? Haha.



Och en födelsedagspuss!

Sen rörde vi oss hemåt efter en alldeles alldeles perfekt kväll! Thanks guys!

Och, som ni vet, om ni inte vill vara med på bild här i bloggen, skrik till så tar jag bort det :)

Bakgrund: Jag har en garderob i mitt rum som är ganska full. Inte så att hyllorna är på väg att kollapsa och allt hänger utanför men det är inte speciellt mycket utrymme kvar heller. Plus några byrålådor.
Pojkvännen säger att allt jag har är snyggt, vilket han måste säga eftersom han är min pojkvän. Min mamma tror att skjorta är ett vinnande kort i alla situationer. Pappa sitter mest och muttrar om svenska skidlandslaget.

Väder: Det är kallt! Idag är det minus tolv grader, det är halt, snö överallt. Med andra ord; ordentliga skor och varma kläder. Inga klackar och inga strumpbyxor.

Problem:

Förresten, det glömde jag helt, men kladdkakan blev kanon! Alla glutenallergiker, bovetemjöl är tokbra! Brukar stå vid hälsokosten i mataffärer.

Vilken toppendag det varit! Tack för alla fina gratulationer! Jag hoppas att alla tacksms kommit fram!

Jag är så glad just nu, allt har bara varit så roligt och bra hela dagen! Först en jätterolig dag på jobbet med alla roliga människor, gratulationer mitt i natten, en jättemysig middag med föräldrarna och pojkvännen och oj så fina presenter! Jag tyckte ju att jag fått nog med presenter i julklapp och var mest glad över uppmärksamheten (haha ja, jag tycker att det är jätteroligt att fylla år) men så fick jag presenter ändå! Jag har alldeles för snäll familj!

Märkligt det där med födelsedagar ändå, är det verkligen barnet man ska fira? Inte mamman som led igenom förlossningssmärtorna? Eller båda föräldrarna för att de stått ut med en i, för min del, 21 år?
Not that I´m complaining, jag skulle vilja fylla år flera gånger om året!

Nu är jag alldeles slut! Jag är som ett litet barn, igår var jag så glad för att jag skulle fylla år att jag inte kunde sova så nu börjar ögonlocken sakta falla ihop. Sitter hopkrupen i nya pyjamasen och filten och är jättenyfiken på nya boken jag fick i present. Jag har sagt det va, att jag alltid har med mig fler böcker än en? Man vet ju aldrig vilken sorts bok man vill läsa! Himla nöjd var jag när Rory i Gilmore Girls tyckte samma sak. Om en person tycker något är han knäpp, om två gör det är det en religion. Detta är litteraturreligionen, något som min rygg inte är ett stort fan av.

Nej nu svamlar jag, bäst att krypa ner. Imorrn blir det lektion på FHS och sen stooor middag på Koh Phanang, i år firar vi i dagarna två!

Gonatt!

Idag fyller jag 21! Woho! Jag har tjatat om detta i flera veckor idag fyller jag äntligen år!

Började dagen med att kalla Guldbaggegalan för Guldballegalan. Hur ska detta sluta?

Dessa följde med hem idag!



Det här är de två hyllorna med lite mindre böcker. Vad tusan ska jag göra?

Jag är, förhoppningsvis (håll tummarna!), kungen av kladdkakor! Som min mamma kan äta också, bakad på bovetemjöl.

Hej och hå vad fort en helg kan gå! Hockeyn igår slutade med förlust (satana perkelle!) trots starkt stöd på läktaren. Vi var två supportrar igår, jag och Eddy, till skillnad från förra veckan när det var jag mot halva Nynäshamn.

Jag var iallafall väldigt imponerad av pojkvännen som var bäst på isen (och jag är bara liiite partisk) och att han inte var på dåligt humör resten av kvällen för att de förlorat. Jag trodde det faktiskt och stålsatte mig lite för att bara få enstaviga svar resten av kvällen. Men så blev det inte!

Ett bra slut på kvällen blev det med pizza och godis hos Eddy innan jag kom hem vid halv fyra. Drömde mardrömmar om ett Criminal Minds-avsnitt vi såg om unga kvinnor som blev kidnappade, torterade och sen huggna i bitar. Varför måste jag kolla på sånt? Varför, varför, varför?!

Idag tog jag med mig mamma ner på stan och köpte böcker till min överfulla bokhylla. Det är roligt det där, jag har en tendens att glömma bort hur mycket böcker jag faktiskt har när jag går in i en bokaffär. Tanken flyger ut genom fönstret och inte ens när jag kommer hem får jag dåligt samvete. De måste ju bo någonstans, alla böcker, eller hur? Då kan de ju bo hos mig!

Jag försvarar mig lite också med att

1- Just de tre jag köpte har jag letat efter med ljus och lykta och nu fanns de bara där, under högar av Gossip Girl-böcker.
2- De var faktiskt rea på dem, vad hade jag då för bra anledning till att inte köpa dem?
3- På påsen står det "Äntligen" vilket alltid får mig att fnissa. Hur tusan kom Gert Fylking på att han skulle lura sig in salen där årets Nobelpristagare presenterades och skrika det varje år? Och hur kul är det inte att Horace Engdahl blev så himla sur varje gång?

Plus att jag fick tre stämplar, vilket betyder att jag kommer få en bok gratis tillslut. It´s a win-win situation!

Författarna Jonathan Safran Foer och Nicole Krauss är gifta och har en son. Tänka sig så fint.

Vi har precis ätit middag. Ja mina damer och herrar, klockan är halv fyra och vi var klar med middagen för en halvtimme sen. Är min familj knäpp? Jajemensan men himla rolig är den.

Min farbror och hans fru har varit här precis, alltid jätteroligt att se dem. Så fort de är här dock, förstärks alla vikströmska-drag vi alla har, som att aldrig ge sig i diskussioner eller sitta och märka på ord, vilket oftast gör att mamma och faster sätter sig i ett annat rum. Jag tycker aldrig att jag är så vansinnigt lik min far men jo det är jag. Jag erkänner, jag kan sitta i tjugo minuter och tjafsa om att gazpacho är en spansk kall soppa men att carpaccio är rått kött, så vad är det far min egentligen menar?

Dagens stora diskussion handlade om Haiti och att pappa hävdade att ön tillhör mellanamerika och inte västindien. Sen ändrade han sig och sa att rent ekonomiskt och ekologiskt tillhör det mellanamerika. Detta är då typiskt vikströmsbröderna; man ska svänga sig med väldigt stora, fina ord som man inte riktigt vet vad de egentligen betyder men de låter himla bra i sammanhanget. Som att ekologiskt tillhöra ett annat land? Hur gör man det?

Sen kom vi ju fram till att mellanamerika är ett samlingsnamn för västindien, centralamerika och mexico. Efter lite mer diskussion.

Det gör ju mig otroligt irriterad och tycker att de inte vet vad de pratar om och att alla istället ska lyssna på alla smarta saker jag säger.

Sen fortsatte jag och min farbror och diskuterade psykologi men var inte alls på samma plan, till jag upptäckte att det han egentligen pratade om var pedagogik och jag pratade Freud. Lost in translation.
Sen fortsatte vi med religionen och sen tack gode gud var middagen klar.

Om någon skulle sätta mig, min pappa, min farbror och min kusin Daniel i samma rum och låta oss diskutera något skulle vi sitta där för alltid. Vi är de envisaste i hela släkten.

Ikväll blir det hockey igen! Kameran är med och jag är övertygad om att LHC vinner igen. Bäst att inte låta min pappa vara med och diskutera det.

Usch och fy så trött jag är! Vet inte riktigt vad det är med mig men bara klockan blir över tio har jag gått in i sovmode.

En himla mysig dag har det varit och imorrn kommer lite släkt och hälsar på, bäst att man är pigg.

Gonatt!

Okej jag blir tokig, är det någon som är bra på webbdesign? Jag kan verkligen ingenting och behöver hjälp!

Idag är jag

Lite irriterad på- Mitt dumma blåmärke jag har på handen sen jag slog handen i en betongvägg. Inte för att det är speciellt stort eller blått men det sitter precis där man vilar handen när man skriver. Det glömmer jag bort hela tiden så klart och blir lika irriterad varje gång jag påminns om det. Note to self-slå inte händer i betongväggar.

Väldigt glad för- Att min pappa är hemma och mår bra, att mamma mår bra, att pojkvännen mår bra, att vännerna mår bra...ni förstår vad jag menar. Att vi bor i ett land där man kan ha triviala problem som att garderoben är full med kläder men jag har ändå inget att ha på mig.

Hemligt jätteglad för- Att jag fyller på måndag! Jag kommer alltid älska att fylla år, hur mycket jag än säger att jag inte gör det. I min värld blir man aldrig för gammal för det. Och att så många vill fira mig!

Drömmer om- Att åka långt långt bort och bada! Thailand vore drömmen just nu. Det blir ju inte bättre av att några storbloggare precis varit där och lagt upp massa fina bilder på sina bloggar.

Nyfiken på- Vad som rör sig i Heidi Montags huvud. Hon är en av huvudpersonerna i The Hills och skapade senast rubriker när hon genomgick 10 (!) skönhetsingrepp på en och samma dag. Från att ha varit en jättesöt tjej ser hon nu ut som en katt. Senaste nyheten är att hon vill uppgradera sina bröst från en F-kupa till en H-kupa, för att H:et ska stå för Heidi... Och tjejen väger typ en tredjedel av vad jag väger.

Och idag önskar jag

Att vi ska börja inse att hjälp från välbärgade länder alltid behövs. Att vi inte ska vakna varje gång en stor katastrof är ett faktum, även om det självklart är jättebra att vi gör det, men att vi ska förstå att det alltid finns människor som behöver hjälp och att de inte är mindre värda stora kampanjer i tidningar och på bloggar för att de inte drabbas lika plötsligt som andra katastrofområden. Det finns delar av världen där tre fjärdedelar av alla kvinnor har blivit våldtagna och misshandlade, där en våldtäkt är ett mandomsprov för unga män, där unga flickor föder barn alldeles för tidigt och blir allvarligt skadade under förlossningen och sen uteslutna av sina familjer. Eller att det varje dag föds barn med hjärtfel och vuxna som drabbas av hjärtproblem. Jag som själv har varit hjärtsjuk tycker ju att all forskning är jätteviktig och är tacksam för alla som sponsrat hjärtforskning, det är tack vare dem som jag och många av mina vänner lever idag.

Ni förstår vad jag menar, jag hoppas att när situationen i Haiti har blivit bättre, när människor har byggt upp sina hem och börjat kunna klara sig själva igen, då hoppas jag att vi inte glömmer bort dem. Jag hoppas att vi fortsätter ge pengar till hjälporganistioner och forskarteam som gör så mycket men som alltid vill göra mer. Jag hoppas att vi inte tror att vi är `klara`när det här är över.

Det är himla trevligt att vara ledig ibland. Jag har sovit jättelänge, kollat ännu mer The Hills, läst lite litteratur för kurserna (fastän jag inte riktigt vet vad det är jag ska läsa till jiken), börjar känna mig lite beredd och har precis lagom med träningsvärk efter igår.

Men jag säger det igen: fy faan vad jobbigt det var igår!

Det är sånna här dagar jag önskar att jag bodde själv. Ni vet, så man kan gå upp när man vill, börja baka muffins på morgonen utan att ha någon bredvid sig som kan göra det mycket bättre och ja det är nog bättre att han gör det. Min pappa alltså. Missförstå mig inte, min pappa är bäst men om det är någon som kan allt bättre än jag så är det han.

Tycker han.

Han pratar mer än mig också, vilket faktiskt är möjligt. Så om det var någon som undrade var jag fått min besserwisserådra, min förmåga att prata ihjäl folk och min otroliga envishet, ni borde träffa min pappa.

När jag bröt benet till exempel. Jag hoppade längdhopp och bröt benet, vilket kan tyckas var lite klumpigt. Höger ben var det också, mitt bästa ben. Jag lyckades göra ett ordentligt hopp dock, när man liksom "sitter i luften", så när jag landade hade jag huvudet ganska nära benen och hörde knaket ganska väl.

Det är något speciellt med att bryta ett ben. Man vet direkt att benet är av, inte för att det gör så våldsamt ont (inte direkt iallafalll, när man har adrenalin upp över öronen) men man känner det. Efter en stund blir man alldeles blek, går in i lite chock och sen börjar det göra ont av bara satan.

Min pappa å andra sidan, som stod precis bredvid och också hörde knaket, konstaterade snabbt att det var en muskelbristning för att en sån hade han minsann haft så han visste hur det lät. Hade jag brutit ett ben innan kanske? Nä just det, en muskelbristning var det och jag skulle kunna gå om tre veckor. Jag testade att gå på högra foten men det gick ju inte alls och jag fortsatte säga att det var av, vilket pappa inte alls trodde på. Så efter att ha hoppat på ett ben / blivit buren den kilometer vi hade hem skrämde jag upp mamma ordentligt med mitt kritvita ansikte och vi kom äntligen iväg till KS.

Och visst, benet var av på tre ställen och jag hade gips i sex veckor. Stackars pappa, mer nervös än han var den gången på KS har han nog aldrig varit. Jag var mest nöjd över att det stod "längdhoppare" i min journal. Sen blev jag ju kulstötare men det är en helt annan historia. Nu för tiden kan jag bara stå på ett ben om jag står på det vänstra.

Haha jag har verkligen världens bästa pappa, jag har nog aldrig träffat någon som inte tycker om honom.
Jag hoppas dock att jag också fått hans överlevnadsinstinkt (efter allt som har hänt har han nog mest i världen), kämparglöd, mod och allt annat som min pappa gör så bra. Laga mat också, han borde blivit kock istället för systemprogramerare. För att inte tala om att han är bäst på att prata med skatteverket i telefon.

Jag står nära mina föräldrar och dagen jag faktist flyttar kommer vara så sorglig. Men det börjar bli dags nu. Det känns ganska bra.

Ni vet när man går på pass på ett gym, när man lyckats sålla mellan alla tusentals klassen som erbjuds vill säga, och man drar iväg och har inte en aning om vad man ska förvänta sig? Vad betyder gult pass ellet blått eller vitt eller rött. Så kommer man dit, klarar sig igenom passet, märker att "hmm, det var ganska jobbigt" och vet att det kommer vara mycket värre nästa gång man går på samma pass för att man vet vad man har att förvänta sig?

I mitt fall var det inte riktigt så. Samma pass andra gången var tusen gånger värre.

Och jag har tränat en del förut, jag kallade min gamla friidrottstränare för kapten blod, men det enda jag kommer ihåg som jobbigare än idag var när vi kutade upp för hela hammarbybacken med skidklubben och vi stod och spydde högst upp.

Ja okej, jag är otränad och klagar men det var faktiskt riktigt kul. Efteråt. Extra betoning på efteråt. Att jag sprang på Cia på tunnelbanan gjorde saken ännu bättre.

Nu ska jag vila mina stackars ben och hoppas på att jag kan gå som en normal person imorrn. Gonatt!

Hur pinsamt är det att jag har ramar utan foton eller med fotot som följde med när jag köpte den?

Hemkommen från introduktionen av Jiken och kan bara konstatera att den här våren kommer bli alldeles överfull av plugg. Överfull som i plugga varje vaket ögonblick. Hmm, är jag duktig som lyckats hitta två väldigt intressanta kurser? Eller lite knäpp som hittat de två fristående kurser som kräver mest kurslitteratur?

Så nu passar jag helt enkelt på att titta på tv, kolla the hills-avsnitt, läsa roliga böcker och ligga och stirra upp i taket innan allt drar igång på riktigt.

Gonatt!

Nu åker jag till universitetet för första föreläsningen i juridik! En fin fläta har jag i håret också. Önska mig lycka till!



Tjusig bild va? Haha.

Det är hopplöst! Hur mycket jag än städar och stuvar undan och gör om och gör om igen så står jag i slutändan alltid med samma problem.

Jag har för många böcker.

De får inte plats! Hur jag än gör ser det helt galet ut med böcker som sticker ut överallt från bokhyllorna, skrivbordet är fullt med alla böcker jag läser på samma gång, pocketböcker, inbundna böcker, storpocket, pyttesmå, jag har allt.

Och det går inte att slänga böcker! De dör då! Det är som att bränna dem. Jag borde ge bort massor till second hand affärer men jag tycker så mycket om dem! Varenda en har en lite speciell plats i mitt hjärta och ska helt klart bo hos mig. Att stoppa ner dem i lådor och ställa ner dem i källaren...de kan ju inte andas då!

Haha ja, jag är alldeles knäpp men jag har en ganska stor svaghet för böcker. När jag blir stor ska jag ha ett helt rum med bara böcker, ett helt eget bibliotek. Vore inte det drömmen?

Någon som vet vad jag ska hitta på med alla mina böcker? Jag behöver tips!

Första föreläsningen! Oooo vad jag är nervös! Önska mig lycka till!

gick till hockeydomaren Wolmer Edqvist för hans snabba ingripande när Niklas Lihagen segnade ner på isen med hjärtstillestånd under en match i hockeyallsvenskan. Han fick ta emot Sportspegelns pris och herregud vad värd han är priset! HLR är sjukt svårt och det är sällan man faktiskt lyckas återuppväcka en person. Att han förstod hur allvarlig situationen var så fort är beundransvärt.

Om någon är värd sitt pris ikväll så är det Wolmer Edqvist



Bild:Michael Berggren

Lång lång dag idag! Var på jobbet hela dagen utan att det var speciellt många andra där, lågsäsong har fått en helt ny innebörd. Den här vintern tar udden av alla och det är hemskt mycket tröttare stämning på jobbet än någonsin tidigare. Nä för tusan, nu får det bli vår!

Efter jobbet åkte jag snabbt som ögat till Husby och repade med bandet och fy tusan vad vi körde! Det är så kul att sjunga nu när allt börjar falla på plats och vi börjar kunna sätta finliret. Hehe men vissa låtar är verkligen tuffa och svåra att få ihop med sångstämmor, gitarrer, trummor, blåsstämmor och så jag som ska hålla takten. Mitt i allt ihopa ska det låta bra också.

Nu så, hemma, trött som tusan men så nöjd med dagen. Nu blir det mer Idrottsgala.

Igår var jag på hockey i Nynäshamn. Vi var ungefär tre Lidingö-fans och femtioelva i Nynäsklacken men inte hjälpte det inte. Lidingö vann och jag var så stolt. Hockey är kul! Risken är ganska stor att pojkvännen skapat ett hockeyfan som vill vara med på alla matcher. Haha poor thing









Inte ens hejarklackens fina ramsor (som bland annat var att uppmana stackars Kim, vem det nu var, att åka och byta så fort han kom in på isen, haha) lyfte Nynäshamn och Lidingö vann med 0-3. Woho! Sen blev det sen middag innan jag åkte hem. En jätterolig lördagskväll :)

Som sagt, nu drar allt igång på riktigt. Efter att ha letat studielitteratur hela morgonen, som kommer göra min plånbok ganska tom, och åtminstone försökt att förlika mig med vetskapen om att jag inte kommer kunna plugga religionshistoria den här terminen eftersom det krockar med alla andra kurser (stupid, jag som verkligen ville läsa det)! men det känns ganska häftigt ändå. Och roligt. Och skrämmande, herregud, har jag verkligen tänkt igenom detta???

Men ja, jag är laddad. Hoppas jag. Ja det är jag faktiskt, det ska bli så kul! Lära sig nya saker, ha ångest inför tentor, somna med huvudet i böckerna... Jag låter helkonstig eller hur? Haha men det är så jag. När jag var liten var min största dröm att gå i en skola med stentrappor med fossiler i och klassrum med jättehögt i tak och med en lång historia av viktiga människor som gått på just den skolan. Att få springa runt med en väska full med böcker och sitta i stora salar med en föreläsare längst fram. Tokig? Ja, alla gånger. Tittat på för många filmer och tv-serier i collegemiljö? Damn right haha.

Nu har jag hamnat i en liten del av den drömmen och jag trivs. Men jag återkommer med uppdatering när jag tentorna närmar sig, då lär det låta annorlunda.

Jag kommer plugga en hel del här våren har jag kommit fram till. Så här ser det ut

Så var jag ute på arbetsmarknaden igen, har precis sökt mitt första jobb!

Håll tummarna.

Jag är äntligen klar! Tentan är skriven, sista samtalet till skatteverket är ringt (säger man så?), jag har kommit iväg och tränat för första gången  på hur länge som helst och det gick bra, allting är klart!

Det är så underbart, i morse sov jag hur länge som helst, vaknade dock med en stor bula i huvudet av någon märklig anledning, åt frukost jättelänge, tittade på How I met your mother utan att ha dåligt samvete och sitter nu och bara slösurfar på nätet.

Ikväll börjar det igen dock med upprop på universitetet men jag känner mig taggad. Det ska bli kul att fortsätta plugga, har en känsla av att det kommer bli en rolig helg.

Wonderful

Sherlock Holmes med finast Jossan, passar ju innan hon försvinner norrut igen! Flytta hem snart!

Åh vilken dag! De senaste dagarna har jag sovit cirkus tre timmar per natt så igår somnade jag som en stock och vaknade först halv tolv. Idag mår jag som en prinsessa!

Igår träffade jag Linda, senast vi träffades var i september (!). Tänk så fort tiden går. Vi satt och pratade fyra timmar tills vi båda var alldeles trötta i huvudet. Nästa gång vi ses blir inte om tre månader hoppas jag!

Idag väcktes jag av att Amanda hörde av sig när hon var tillbaka i stockholm över dagen så vi traskade iväg till stadsmuseet för att titta på utställningen om Stockholm som filmstad. Allt från Milleniumfilmerna, som paret bredvid oss trodde var Beck, och Hipp Hipp Hora! till Nils Poppe och svart-vit film, riktigt bra var den. Hemskt kul att se henne också, det var ett bra tag sen.

Sen gick vi och drack fruktdrinkar på Café Lotus i ett par timmar till. Det var som att sitta mitt i en scen ur Tusen och en Natt med tunga tyger i taket, mastiga väggfärger, ikonbilder och levande ljus överallt. Dit vill jag gå igen!

Nu ligger jag hemma och slöar och har hemskt dåligt samvete för att jag inte pluggar. Bäst att ta tag i det, see ya!

Och i snöstormen för den delen. Jag och föräldrarna ska ut en sväng på stan, jag i inbakad fläta och långkalsonger. Vinnande kombo yes.

2009 började med att jag, Anna och Dessi vandrade längs motorvägen mot Väsby i alldeles för tunna skor och utan reflexer. Vi var på väg hem från en knäpp men himla rolig nyårsfest och jag ringde olika taxibolag febrilt för att slippa gå hela vägen hem.

I januari fyllde jag hela 20 år och Hanna kom upp från Trosa för att fira mig i dagarna tre. Vi gick på restaurang Underbar med mina föräldrar och jag blev alldeles förälskad i libanesisk mat. Anna och Frida kom också förbi och vi skålade in födelsedagen på en liten pub på söder. Tokigt fint var det. I födelsedagspresent fick jag en Macbook och det gör mig fortfarande smått mållös. Min finaste Macbook.

I mars åkte mamma, pappa och jag på en kryssning


Vi åkte till varmare breddgrader och jag tog med mig mössan. Man vet ju aldrig.


Jag såg en söt katt i Agadir


Och hittade min gamla båt

Sen blev det sommar och jag och Anna började jobba tillsammans. Så roligt vi hade det!


Mina fötter såg ut som kassler mest hela tiden


Vi åkte till Fjäderholmarna en dag

Sen blev det höst och jag började jobba massor igen. Jag gick på chokladmässan, pappa blev sjuk igen och jag och mamma pendlade fram och tillbaka från Huddinge sjukhus. Jag drömde mig bort till Winnerbäck och Melissa Horn och hade aldrig hört något bättre.

Jag gick på bio och hockey, åt middag på Wok House hur många gånger som helst, drömde om att köpa en kanin, försökte höra skillnad på alla öh, äh och blö i franskan, började sjunga i ett band och gick på museum.

Sen blev det vinter och snö, Anna gick hårvisning och vi partade med BSB. Sen plötsligt var det jul.


Vi firade lite hemma


Och lite på Huddinge sjukhus.


Sen var det nyår och vips så var ett decennium slut

Jag har fått en tekanna! En alldeles egen tekanna och oj så fin den är! Maria S på jobbet behövde göra sig av med några och den här fick flytta in hos mig. Är den inte tjusig så säg!

Att Cia bakat scones och tagit med sig dem till jobbet. En riktig pärla den där unga damen.

Ska snart börja åka mot jobbet men innan jag åker har jag en fundering; hatt eller inte hatt?

Det är nämligen så att jag vill köpa en hatt till våren, en svart, plommonstopsliknande , något som fick pojkvännen att titta på mig som om det plötsligt vuxit ut ett extra öra i pannan på mig. Så nu är frågan; är det jag som är helt tokig eller är det lite coolt med slitna jeans, svarta converse, ett linne och en hatt?

Vad tycker ni?

Oj vilken lat dag jag haft idag! En riktig slonkdag som min momma skulle sagt men så skönt det har varit! Jag har suttit i pyjamas hela dagen och redigerat bilder och kollat på gamla avsnitt av the Hills. Har jag någonsin nämnt hur mycket jag tycker om the Hills. Några hundra gånger kanske, haha.

Jag har också försökt mig på att fixa lite med designen på bloggen men html-koder är verkligen inte min starka sida. Efter några timmars arbete ser den fortfarande ut som när jag började men vad sjutton, skam den som ger sig right?
För mig är det lite som hjärnkirurgi och rymdfysik-på samma gång.

Ikväll fortsätter mysdagen med film med mamma och pappa. Det var ett tag sen vi hade en riktig Vikströmskväll så det känns skönt. Imorrn blir det jobb igen, can´t wait :)

Jossans och Eriks avskedsmiddag igår var underbar! Den häftigaste restaurang jag varit på, otroligt god mat och jätteroligt sällskap; detta får vi göra fler gånger!



Erik och Jossan


Hanna och Tessan var också där


Vi drack thailändsk öl i vinflaskstorlek


Jag åt godaste vegetariska nudelwoken


Så fick man en orchidée i maten


Jossan testade en ny modegrej...?


Hanna också


Bananpannkaka till efterrätt


Sen sa vi hejdå till fiskarna som simmade runt bordet


Sen byltade vi på oss vinterkläderna och började röra oss hemåt

Herregud vad mycket man som tjej gör innan man ska ut! Jag har duschat, tvättat håret, fönat håret, stylat det lite, noppat ögonbrynen, tagit bort nagellack, målat på nytt nagellack, sminkat mig, letat kläder, hittat kläder och är nu äntligen klar att gå!

Hoppas ni alla får en bra kväll!





förkyld är jag också



Photobooth är grymt skoj :)

En sista grej onnan jag slutar tjata om det men idag har jag tackat ja till platsen på Försvarshögskolan. Nu är det alltså officiellt; d.19 januari börjar jag läsa ledarskap på Försvarshögskolan!

Att vakna upp ensam efter att ha bott hos pojkvännen i nästan en vecka var inte alls speciellt kul. Haha jag har blivit så bortskämd med allt mys de senaste dagarna! Men nu, tillbaka till vardagen med allt vad det innebär, exempelvis hitta nytt jobb...

Hur som, klantig som jag är glömde jag min enda kursbok (en enda har jag att hålla reda på, typiskt) i lingvistik på jobbet sist så jag åkte ner en sväng, hälsade på alla och passade på att äta lunch. Tog en snabb runda på stan och åkte sen hem och tvättade.

Nu sitter jag myser i pojkvännens tröja och ska släpa mig in i duschen snart. I kväll blir det avskedsmiddag för Jossan på Koh Phangan innan hon och Erik drar till Val Thorens för vintern. Är det bara jag som är grymt avis?