Mitt liv som vegetarian
Det hela började med att Amanda, min wing man från fartygsjobbet, plötsligt berättade att hon bestämt sig för att sluta äta kött. Allt kött också, hon skulle bli växtätare på heltid. Vilket lät ganska intressant men hamburgare är ju så gott. Tänkte jag.
Sen fikade jag med fina Jossan som bor alldeles för långt bort. Hon hade också tänkt på det och tyckt att det verkade intressant. Men vad ska man äta då? Varken hon eller jag kunde några vegetariska recept. Det beslutades dock ganska fort att kyckling och fisk, det var nog rätt bra att äta ändå. Annars skulle det enkelt sluta med att jag får vitaminbrist av att bara äta pasta med ketchup.
Så långt var allt väl. Skulle vi göra slag i saken? Det lät ju lockande. Om det skulle visa sig att det inte var något för oss, ja då kunde man väl bara börja äta kött igen.
En sak som kanske ska tas med i berättelsen; jag tycker inte speciellt mycket om kött. Rött kött alltså. Min pappa älskar allt vad köttbitar heter så jag har faktiskt provat men det enda som riktigt fastnade var malt kött. Som i köttfärs. Det är nu man börjar ifrågasätta min ålder eller hur, det låter som att jag bara kan äta köttbullar och pannkakor. Så är det ju faktiskt inte, jag är ett ganska stor fan av kyckling och fisk. Förutom kycklingklubbor. Och strömming.
Hur som, det tog ett tag till innan jag faktiskt blev vegetarian. Det växte fram succesivt; jag upptäckte att det gått flera veckor sedan jag sist åt kött och kände att om jag ska göra det någon gång, ja då ska jag göra det nu.
Så jag gjorde det. Nu har det gått några veckor sedan jag faktiskt började kalla mig själv för vegetarian, eller fuskvegetarian, något föräldrarna inte är allt för glada för.
Så hur har det gått så här långt?
Över förväntan, jag känner inget sug alls efter kött, inte ens hamburgare. Jag mår så mycket bättre nu, jag känner mig lättare på något vis. Jag vågar prova grönsaker jag annars dragit mig för och upptäcker att det är ju faktiskt gott. Det är lite jobbigt ibland att vara besvärlig för andra med maten men det går oftast ganska bra.
Fortsättning följer, nästa steg är att övertyga föräldrarna om att vegetarisk kost inte är detsamma som kaninmat.
Sen fikade jag med fina Jossan som bor alldeles för långt bort. Hon hade också tänkt på det och tyckt att det verkade intressant. Men vad ska man äta då? Varken hon eller jag kunde några vegetariska recept. Det beslutades dock ganska fort att kyckling och fisk, det var nog rätt bra att äta ändå. Annars skulle det enkelt sluta med att jag får vitaminbrist av att bara äta pasta med ketchup.
Så långt var allt väl. Skulle vi göra slag i saken? Det lät ju lockande. Om det skulle visa sig att det inte var något för oss, ja då kunde man väl bara börja äta kött igen.
En sak som kanske ska tas med i berättelsen; jag tycker inte speciellt mycket om kött. Rött kött alltså. Min pappa älskar allt vad köttbitar heter så jag har faktiskt provat men det enda som riktigt fastnade var malt kött. Som i köttfärs. Det är nu man börjar ifrågasätta min ålder eller hur, det låter som att jag bara kan äta köttbullar och pannkakor. Så är det ju faktiskt inte, jag är ett ganska stor fan av kyckling och fisk. Förutom kycklingklubbor. Och strömming.
Hur som, det tog ett tag till innan jag faktiskt blev vegetarian. Det växte fram succesivt; jag upptäckte att det gått flera veckor sedan jag sist åt kött och kände att om jag ska göra det någon gång, ja då ska jag göra det nu.
Så jag gjorde det. Nu har det gått några veckor sedan jag faktiskt började kalla mig själv för vegetarian, eller fuskvegetarian, något föräldrarna inte är allt för glada för.
Så hur har det gått så här långt?
Över förväntan, jag känner inget sug alls efter kött, inte ens hamburgare. Jag mår så mycket bättre nu, jag känner mig lättare på något vis. Jag vågar prova grönsaker jag annars dragit mig för och upptäcker att det är ju faktiskt gott. Det är lite jobbigt ibland att vara besvärlig för andra med maten men det går oftast ganska bra.
Fortsättning följer, nästa steg är att övertyga föräldrarna om att vegetarisk kost inte är detsamma som kaninmat.
Kommentarer
Postat av: Jossan
YES! Stolt över dig, och måste säga så e jag nog själv snart där, men av ekonomiska skäl :P Livet som student :P Du får tipsa mig om lite recept så ska jag ta med mig några när jag kommer hem till jul , inte långt kvar nu =)
Saknar dig <3
Trackback
