Ulrica V

Japp så sitter man på jobbet ännu en kväll. Än så länge har det varit lugnt, peppar peppar ta i trä, och nu sitter jag och pluggar. Det är en himla bra sak med sånna här kvällsjobb; det finns inte så mycket att göra i några timmar att det roligaste faktiskt är att öppna boken och få lite gjort.

Men jag skulle så mycket hellre stå i vår coola, halvsunkiga, replokal i Husby och sjunga soul för allt jag är värd.

Hungrig är jag också, jag ångrar tokigt mycket att jag inte köpte med mig godis på vägen hit.

Nej tillbaka till pluggandet! Hoppas att ni har en lika fin kväll som jag :)

Det hela började med att Amanda, min wing man från fartygsjobbet, plötsligt berättade att hon bestämt sig för att sluta äta kött. Allt kött också, hon skulle bli växtätare på heltid. Vilket lät ganska intressant men hamburgare är ju så gott. Tänkte jag.

Sen fikade jag med fina Jossan som bor alldeles för långt bort. Hon hade också tänkt på det och tyckt att det verkade intressant. Men vad ska man äta då? Varken hon eller jag kunde några vegetariska recept. Det beslutades dock ganska fort att kyckling och fisk, det var nog rätt bra att äta ändå. Annars skulle det enkelt sluta med att jag får vitaminbrist av att bara äta pasta med ketchup.

Så långt var allt väl. Skulle vi göra slag i saken? Det lät ju lockande. Om det skulle visa sig att det inte var något för oss, ja då kunde man väl bara börja äta kött igen.

En sak som kanske ska tas med i berättelsen; jag tycker inte speciellt mycket om kött. Rött kött alltså. Min pappa älskar allt vad köttbitar heter så jag har faktiskt provat men det enda som riktigt fastnade var malt kött. Som i köttfärs. Det är nu man börjar ifrågasätta min ålder eller hur, det låter som att jag bara kan äta köttbullar och pannkakor. Så är det ju faktiskt inte, jag är ett ganska stor fan av kyckling och fisk. Förutom kycklingklubbor. Och strömming.

Hur som, det tog ett tag till innan jag faktiskt blev vegetarian. Det växte fram succesivt; jag upptäckte att det gått flera veckor sedan jag sist åt kött och kände att om jag ska göra det någon gång, ja då ska jag göra det nu.

Så jag gjorde det. Nu har det gått några veckor sedan jag faktiskt började kalla mig själv för vegetarian, eller fuskvegetarian, något föräldrarna inte är allt för glada för.

Så hur har det gått så här långt?
Över förväntan, jag känner inget sug alls efter kött, inte ens hamburgare. Jag mår så mycket bättre nu, jag känner mig lättare på något vis. Jag vågar prova grönsaker jag annars dragit mig för och upptäcker att det är ju faktiskt gott. Det är lite jobbigt ibland att vara besvärlig för andra med maten men det går oftast ganska bra.
Fortsättning följer, nästa steg är att övertyga föräldrarna om att vegetarisk kost inte är detsamma som kaninmat.

Det är inte ofta som man slits upp ur sängen, eller i det här fallet ur lunchen, för att hoppa in som hårmodell på Björn Axén Academy. Men idag hände det!

Så mitt hår blev tuperat och volume-mastrat och tuperat och lockat och tuperat i all oändlighet. Jag såg ut som ett troll. Men plötsligt blev det en frisyr av det hela, tuperat på huvudet och en slarvid knut i nacken, sen vågigt hår och sen avslutningsvis en sidouppsättning. Tusan vad roligt det var, det skulle jag inte tacka nej till att göra fler gånger.

Här är resultatet av den sista uppsättningen







Kan man inte få ha en personlig stylist varje dag?