Ulrica V

Jag ska åka till Paris! I april åker jag och pojkvännen till Paris och jag får äntligen se eiffeltornet! Jag är så lycklig, jag vill åka nu!

Hon fyller år idag! Nästan, egentligen fyller hon ju bara år vart fjärde år, men vi firar idag såklart! Grattis grattis grattis!





Pappa hade bakat och stått i, gammelmosters finservis åkte fram och varken mamma eller pappa vill vara med i bloggen så det blir bilder på godiset istället :) och grattis Emmy som också fyller år idag!

Nu är jag hemma! Herregud man blir alldeles trött i huvudet av juridiken men det är himla kul. Det är t.o.m värt att släpa på en lagbok som väger bly. För det gör den faktiskt, jag överdriver inte. Bara lite. Ytterst lite.

Det märkligaste idag var dock när min lärare frågade mig om det hänt något roligt sen sist. Inte för att det är märkligt i sig, han brukar ha det som grej att börja varje lektion med det, mest för att komma ihåg våra namn. Hur som helst, jag svarade att jag fått en jättebra fast anställning på jobbet, den är toppen verkligen, och, nu kommer det märkliga, hela rummet började applådera. Applådera. Hur coolt är inte det egentligen?

Just nu slits jag lite mellan den svenska jantelagen och att tycka att det var lite pinsamt eller att tycka att det var riktigt roligt att få den uppskattningen. Och vet ni vad? Jag skiter fullständigt i jantelägen, det var tokroligt att alla blev så glada för mig skull för jag är verkligen glad. Så var det sagt.

Jag ska nog krypa till kojs, jag är ju inte lika galen som pojkvännen som ska sitta uppe hela natten och kolla hockeyn. Jag är ju mer ett utförsåkningsfreak och sitter och letar efter vad som egentligen hände idag i storslalomtävlingen. Vonn, stjärnskottet från USA, körde ju ur och blev liggandes i backen och enligt Aftonbladet.se lät då funktionärerna Julia Mancuso starta, för att sedan tvingas avbryta efter halva åket. Jag har väldigt väldigt svårt att tänka mig att man skulle släppa iväg en åkare när en annan ligger skadad i backen, man gör liksom inte så. Det har varit en hel del tabbar i OS men om man gör så då är man bara helt dum i huvudet. Då kan man börja fundera över rekryteringen.

Om man istället redan hade släppt iväg Mancuso, vilket man ofta gör, speciellt när det är dåligt väder för att snabba på tävlingen, speciellt i grenar med lite högre fart som störtlopp och tydligen här i storslalom också, men sedan tvingats avbryta pga en oväntad krasch, ja då är ju förutsättningarna helt annorlunda. Hmm, jag hoppas verkligen att så var fallet, annars är något jävligt fel med säkerheten.

Men Sverige vann skidstafetten! Woho, bra jobbat grabbar!

En sån här semesterbild skulle jag vilja ha



http://resenyheter.msn.se/parseimage.php?pid=1715&width=450&str=/stories/ekorren-i-banff_482px.jpg

Dagen blev inte alls så hemsk som jag hade föreställt mig men förtusan vad trevligt det vore med lite värme.

Skulle jag ta med pojkvännen till Bora Bora. Nu på studs. Och bästa vännen också.

Vissa dagar vill man verkligen inte gå utanför dörren och idag är en sån dag för mig. Jag har min ledarskapslektion idag och inte ens det ser jag fram emot. Vad är det med mig egentligen? Jag tror att jag måste åka bort ett tag.

Jag måste ta mig i kragen nu och göra något åt ringarna under ögonen så jag slipper skrämma alla barn på tunnelbanan, om det nu går någon tunnelbana vill säga. Haha det är alldeles tokigt det här, vi kan transplantera organ för guds skull men inte få tågen att gå i tid.

I helgen var jag och pojkvännen på Aquaria. Först gick vi in i djungeln



Sen hittade vi en haj



Och en massa fina fiskar





och en färglad groda!



Häftigt ställe det där

Jag borrade mitt första hål idag! Jag var toknervös innan, jag avskyr verkligen tanken att hålla på att peta i munnen med något vasst. Usch usch usch. Sen hjälpte det verkligen inte att höra alla skräckhistorier om hur ont det gjorde på alla andra, jag kan inte för allt i världen minnas vad jag hade för bra anledning till att fråga om det. Det var en ganska lätt match att räkna ut sannolikheten för att någon skulle berätta hur behagligt det är att laga ett hål. Den är så liten att den inte ens finns.

Men jag har världens bästa tandläkare! Det var helt galet, hon visste precis vad hon skulle säga, jag kände inte ens bedövningen, slumrade när hon borrade och vips var det klart! Det gjorde mer ont när hon tog bort tandstenen än när hon gjorde ett stort hål i min tand.

Så jag åkte därifrån, tusen kronor fattigare men jäkligt tacksam för att mina föräldrar hittat en så bra tandläkare åt oss.

Stavas det så? Hur som, jag har blivit utmanad. I en längdskidtävling. Vilket skapar en del mindre utmaningar

1. Jag har inte åkt längdskidor sen jag var sju. Typ. Jag är ju utförsåkare i själ och hjärta.

2. Min kondition är i botten. Nä förresten, i källaren är den. Det kommer bli tungt.

3. Jag har inga armmuskler. Alls.

Och det finns inget alternativ än att göra mitt bästa. Jag ska vinna.

Med andra ord, nu drar träningen igång på allvar igen, jag har några veckor på mig att komma i så bra form som möjligt. Någon där ute som har några bra träningstips?

Det bådar gott för kvällen dock! Godis, tidningar och läsk. Läskeblask. Blev jag plötsligt fem år yngre?



Brittiska Cosmopolitan, stor geishaask jag fick av finaste pojkvännen på alla hjärtansdag och en av kopparna jag fick av pojkvännen i födelsedagspresent. Fina eller hur?



Så här fina geishapraliner hade jag aldrig sett innan :)

Jag är notoriskt dålig på att vara ensam. När mina föräldrar är hemma vill jag inget annat än att få rå om mig själv men så fort de åker iväg vill jag att de ska komma hem. Haha jag är tjugoett år gammal och lite mammig fortfarande.

Pojkvännen firar sin pappa kvällen till ära och jag tänkte att det skulle vara skönt att zappa framför tvn, plugga lite, sitta i mina mest slitna mjukiskläder och äta godis men nu när kvällen till sist är här...ja det var inte så roligt som jag trodde.

Det jobbigaste är ju att det finns inget tillfälle som tankarna snurrar så mycket som när man sitter ensam i soffan. Om det är något jag är dålig på så är det att vänta ut saker. När man vet att jag kan inte göra något åt det just nu, det är då jag vill att det ska lösas på en gång. Eller så vill jag fly från det och byta telefonnummer. Det vore också ganska trevligt för tillfället. Men så vet jag att jag absolut inte vill det. Det är verkligen det sista jag vill egentligen. Herregud, jag blir tokig.

Nä nu ska jag sluta klaga, jag är trött som en gnu och snart behöver jag inte vara ensam hemma längre för paranteserna kommer hem! :)

Challe i mitt band tycker så synd om mig som alltid har massa krämpor att hon gav mig ett litet paket igår





Nej inte knark. men fiskleverolja och något annat bra man ska ta för att få bättre immunförsvar, något jag inte tackar nej till. Tack tjejen, du är guld värd!

Speciellt när man inte är dödssjuk utan det bara kliar lite i halsen och man är så där allmänt klen. Och det var tokroligt att repa igår, för tusan vad vi körde, men idag värker det. Usch.

Hur som, något positivt är att det känns som att allt börjar kicka igång igen. Jag har varit i något av en dvala den senaste månaden men nu, i takt med att det blir ljusare, börjar det komma igång. Jobbet, studierna, träningssuget, allt. Jag är bara så glad nu för tiden.

Så idag då, ledarskapsplugg och sen after-worka med finaste Anna. Woho! :)

Ja, idag hände det otroliga. Det ofattbara. Det otänkbara. Något fantastiskt. Något otroligt. Något...riktigt banalt men som är att likställa med att vinna ett nobelpris. Hemma hos oss åtminstone.

Jag kanske ska förklara.

I min familj tävlar vi nästan varje fredag. Först i På spåret och när det är klart för säsongen i Så ska det låta. Så är det bara; om man är hemma, då tävlar man. Många kompisar, pojkvänner, släktingar och bekanta har under årens lopp också varit med om detta men har inte riktigt förstått storheten i detta tävlande. Och okej, ska jag vara riktigt ärlig så är det den vikströmska delen av familjen som tävlar. Min mamma bryr sig inte så mycket men mellan mig och min pappa är det blodigt allvar. Rättvist ska det vara också, jag blir lika arg varje gång min pappa säger "det var det jag tänkte på" när han hört rätt svar i På spåret och tycker att han ska få den poängen då.

För att inte tala om den gången pappa tolkade ledtråden på tio poäng, "en stad där två fåglar möts", som Berlin och var lagom stolt tills vi fick höra att rätt svar var Ankara i Turkiet.

Jag å andra sidan säger alltid "åh den här låten har jag sjungit" i Så ska det låta och tycker att det borde räcka som ett giltigt svar. Sanningen att säga så har jag faktiskt sjungit eller körat på alla de låtarna men har ingen som helst aning om vad de heter, hur melodin egentligen går eftersom jag alltid sjungit alt-stämman och absolut ingen koll på utgivningsåret.

Summan av kardemumman är iallafall:

Jag vinner alltid Så ska det låta och pappa vinner alltid På spåret.

Men idag vände det! Jag fick någon schysst snilleblixt när Luuk läste upp ledtråden på sex poäng för Bilbao och tog den! Efter det lyckades jag sno till mig tre poäng till på frågorna om Pilgrimsvägen som går genom norra Spanien (tacka för det, vi var ju faktiskt där i gymnasiet) och jag vann!

Jag vann På spåret!

Min pappa är ganska fint bitter just nu, but I´m happy!

Usch vad jobbigt det är att vara förkyld! Jag har huvudet fullt av bomull, det kliar i ögonen (första tecknet på den sabla ögoninflammationen jag alltid får), jag somnar hela tiden och, som alltid, låter jag som en medelålders man som druckit whiskey hela sitt vuxna liv. Förra gången jag lät så här skrämde jag en stackars pojke som kom till mitt jobb, han sprang tillbaka till sin mamma och sa "mamma, tjejen låter som en kille!".

Och jag måste borra i en tand! Jag är smått livrädd och ser framför mig världens största borr och världens största spruta och blir smått kallsvettig. Usch usch usch.

Hur som, det kan möjligtvis vara dags att krypa ner i sängen nu och tycka synd om mig och min pajjade röst. Kvällens stora fråga är ju så klart: Ska jag ringa pojkvännen och flörta till mig skjuts till jobbet imorrn?

Nu när man är sjuk, har ont i halsen, nyser hela tiden och lever på alvedon då är det väl ganska taskigt att låta någon hålla på och peta en i munnen med vassa metallinstrument eller hur? Då är det ju bättre att skjuta upp det lite tills jag är frisk yes? Och det vet man ju aldrig när det blir så det är ju bättre att avvakta.

Okej så jag är liiite rädd för tandläkaren. Jag hatar att gå till tandläkaren. Jag har verkligen försökt att få föräldrarna och pojkvännen på min sida men det går inte alls.

Så okej, jag ska åka till tandläkaren men jag tänker inte tycka om det! Så det så!

är att äta upp Kinderäggen jag fick av Emmy och hennes bror i födelsedagspresent och sen bygga ihop överraskningarna. Men nu när det är gjort har jag hemskt tråkigt igen



Den sista får jag inte upp hur mycket jag än vrider och vänder. Det kanske kan bli nästa projekt?

Just ja, lite bilder från vårsalongen!









P.S min favorit var älgen

Vilken helg! Igår hängde vi hos Erik och Chassi som firade att de fått en tokigt fin lägenhet och hade bjudit in alla de känner. Kameran glömdes ju hemma igen, typiskt, med det var en himla trevlig kväll! Jag vill också bo i en så fin lägenhet på söder!

Jag är alldeles slut och ska jobba imorrn så det är nog bäst att krypa ner i sängen,

Erik och Chassi, tack för en tokrolig kväll!

Igår var jag på födelsedagsparty i Uppsala och tusan vad roligt det var! Kameran glömdes hemma så klart men två bilder tog jag med mobilen på den sovande Molly på toaletten.
Idag var jag på Liljevalchs vårsalong med mamma min, men de bilderna kommer upp senare!

Tack gode gud för tigerbalsam! Det här med att släpa runt på tre textböcker, en lagbok och femtioelva andra saker, t.o.m nu när jag har en ryggsäck, är inget min axel är ett stort fan av. Jag har nu tre muskelknutar i samma axel and it sucks. Just nu känns det väldigt frestande att köpa en sån där shoppingväska på hjul som gamla tanter brukar ha.

Ikväll är det alltså party party! Woho! Jag har ingenting att ha på mig! Inte alls lika roligt. Tänk att det alltid är så här. Bäst att göra en djupdykning i garderoben.

Nu drar jag iväg till universitetet ännu en gång för en föreläsning om straffrätt! Jag gillart!

Åh jag vill ha en kanin! En liten busunge som springer runt här hemma och biter hål i gardinerna. Min kanin Emmy gjorde det en gång, ett riktigt stort hål så hon fick igenom hela huvudet. Eller som min andra kanin Maya som morrade och puttade på en om hon inte blev kliad bakom öronen.

En liten, mjuk, svartvit kanin att gosa med hemma. Det vill jag ha!



Lilla Maya!

Så är mitt huvud just nu. Disposiva lagar och massa latin som jag inte kommer ihåg och alla möjliga gråzoner har vi pratat om idag så jag är alldeles slut. Bäst att krypa ner, gonatt på er!

Paltkoman håller i sig och jag har fortfarande inte kommit upp ur soffan. Mitt liv är extremt händelserikt nu för tiden, jag har mindre panik för att jag inte har fullt så mycket att ta mig till. Blä.

Hur som, i helgen blir det det fullt upp i allafall! Det blir en sväng till Uppsala för att fira en kompis födelsedag, sen ett besök på Liljevalchs vårsalong med mamma och sen en inflyttningsfest. Nu är ju det stora problemet; vad tusan tar man med sig som present? Ett godisträd kanske? Ett sånt där man gjorde i mellanstadiet, med en gurka i en kruka och instuckna tandpetare med geléhallon på? Jag har verkligen ingen som helst aning! Sprit kanske? Alltid uppskattat, haha! Om man ger bakprylar kanske man får fikabröd på jobbet? Eller en jättekomlpicerad bok så att jag verkar väldigt smart? Godis kanske? Palt? Herregud.

Nej jag måste verkligen ta mig i kragen nu och åka in till stan och lägga två lax på ett busskort. Oh the joy!

När jag vaknade imorse stod världens största gryta på spisen med gråa knytnävsstora klumpar i och kokade. Jajemensan min pappa gjorde pitepalt imorse, det vikströmska receptet från Harads i norrbotten.

Nu sitter jag här och orkar knappt lyfta fingrarna för att skriva, orkar absolut inte prata som vanliga människor och överväger allvarligt att åka till universitetet ikväll i min pyjamas. Med andra ord: jag har paltkoma.

Pojkvännen skulle köpa en ny tub Försvarets hudsalva och det enda Apotek som var öppet var det uppe vid centralstationen. Väl där hittar vi det ingenstans och frågar tillslut en som jobbar där som sen också springer runt och letar men vi hittar ingenting. Tillslut ropar kassörskan att Försvarets är slut men att Tassalvan är samma sak.
Och så blev det, pojkvännen gick därifrån med Tassalva. Hur gulligt som helst.

Usch vad jag är trött och otaggad och har inte alls lust att ha lektion i tre timmar i eftermiddag. Jag hatar dagar som den här, när allt bara känns så omotiverat. Jag vet inte ens vad jag ska skriva här idag, jag har inget roligt att berätta.
Jag är inte alls deppig, jag har det verkligen verkligen bra, idag är bara en seg dag. Jag hoppas på att den blir bättre, jag tippar på att så fort jag kommit till skolan så kommer jag vara taggad igen.

Nä för tusan, jag ska hoppa in i duschen så det blir nog fason på mig.

Ja idag visar sig min dåliga humor från sin bästa sida! Haha herregud, ibland undrar man ju vad som blev fel.

Helgen har varit jätterolig, därav det dåliga bloggandet. I lördags hängde pojkvännen och jag hemma hos Eddy innan vi drog vidare för att fira pojkvännens syrras födelsedag. Vi hamnade på KGB, ett riktigt schysst ställe med det bästa från Ryssland, inklusive en kalaschnikov i plast att dricka sprit ur och ett dansgolv med vad som lät som rysk folkmusik på speed. Trevligare folk får man leta efter och jag skrattade så jag grät till alla knäppa historier. Och jag som tyckte att jag råkade ut för sjuka grejor!

Pojkvännen är väldigt omtyckt av det gänger och jag var helt godkänd tills min mörkaste hemlighet kom fram och krossade den fina fasaden... jag är aik:are.
Det var inte bra alls men som Niclas sa; i ett förhållande måste man ju ha något att bråka om.

Haha bless them, det var en riktigt rolig kväll! Ge mig lite tid så ska jag nog lyckas omvända dem!

Idag är det dags för rep med bandet igen! Can´t wait, två nya låtar; en vi ska göra om så den blir lite soulig och en som är tidigare unreleased! Det är svårt att förklara hur kul jag tycker att det är att sjunga med bandet! Nu börjar det släppa lite, jag vågar göra bort mig, sjunga fel, experimentera lite och det är så sjukt kul!

Nu är det dags att åka mot stan, mitt fina armband har gått sönder!